<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress.com" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>

<channel>
	<title>whisky &amp;laquo; WordPress.com Tag Feed</title>
	<link>http://wordpress.com/tag/whisky/</link>
	<description>Feed of posts on WordPress.com tagged "whisky"</description>
	<pubDate>Mon, 06 Oct 2008 22:48:39 +0000</pubDate>

	<generator>http://wordpress.com/tags/</generator>
	<language>en</language>

<item>
<title><![CDATA["HUGO AVENDAÑO: UN BARITONO ENTRE MUCHOS GRANDES TENORES"]]></title>
<link>http://elblogdelbolero.wordpress.com/?p=2571</link>
<pubDate>Mon, 06 Oct 2008 22:26:09 +0000</pubDate>
<dc:creator>Oswaldo Paez</dc:creator>
<guid>http://elblogdelbolero.pl.wordpress.com/2008/10/06/hugo-avendano-un-baritono-entre-muchos-grandes-tenores/</guid>
<description><![CDATA[AMAPOLA 1965



A pesar de todos los éxitos que el extraordinario barítono Hugo Avendaño cosechó]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>AMAPOLA 1965<br />
</em></strong>
</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:left;line-height:150%;"><strong><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/APREA2qTTMc'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/APREA2qTTMc&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">A pesar de todos los éxitos que el extraordinario barítono <strong><em>Hugo Avendaño</em></strong><span> </span>cosechó durante su vida artística, que si se quiere fue bastante extensa puesto que debutó en 1950 y falleció en 1998, o sea, 48 años después de su debut como cantante, y sin embargo nadie se ha tomado la molestia de publicar una semblanza, una biografía más o menos aceptable de quien fue una de las grandes figura del canto de origen mexicano, destacándose como barítono entre tantos tenores de voces estupenda y reconocidas históricamente. </span><!--more--></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>ADIOS MARIQUITA LINDA 1964</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/KVhBBKB8G4A'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/KVhBBKB8G4A&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">Efectivamente, fue de la época de los<span> </span>grandes tenores mexicanos, tales como <strong><em>Genaro Salinas, Nicolas Urcelay, José Mojica, Pedro Vargas, el Dr. Ortiz Tirado, Néstor Mena Chaires, Jorge Negrete</em></strong>, y otros más, y sin embargo <strong><em>Hugo Avendaño</em></strong> supo romper esa invisible barrera de expresión vocal, superar lo que tradicionalmente se aceptaba y codearse con esa pléyade de figuras refulgentes del firmamento musical mexicano en la era de los grandes interpretes de la música lírica y de la música popular romántica<strong>. </strong></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>MORIR SOÑANDO 1960<br />
</em></strong>
</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/RpUMvURqJzU'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/RpUMvURqJzU&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">Como es de justicia que <strong><em>Hugo Avendaño</em></strong>, habiéndose también destacado entre tantas luminarias de la época, igualmente se le rindiera un merecido homenaje en este blog, tuvimos que recurrir a pequeños extractos de su vida artística, comentarios sueltos sobre su desempeño e hilvanar con retazos algo que pudiera hablar siquiera someramente de su carrera artística, solicitándole a nuestros distinguidos visitantes todas las disculpas del mundo por habernos arrogado esa tarea con tan pocos elementos de juicio. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>OJOS DE JUVENTUD 1957</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/UZWbgVSLMWs'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/UZWbgVSLMWs&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">Pero eso si, les prometemos que en cuanto aparezca una biografía publicada en la red de este insigne cantante la asentaremos en esta su página. <strong><em>Hugo Avendaño</em>, </strong><span>nació en Texpan, Veracruz, México, el ocho (8) de marzo de 1927 y falleció en el Distrito Federal, México, el cinco (5) de enero de 1998, fue un grandioso y destacado barítono y gran actor de origen mexicano</span>. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>DEJAME LLORAR 1958</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/YnwiitFoT9o'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/YnwiitFoT9o&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">Estudió canto con José Pierson. En 1950 debutó en el Palacio de Bellas Artes de México, interpretando el papel de Amonasro en la ópera de Giuseppe Verdi, <strong><em>Aida</em></strong>. Participó en varias temporadas de ópera en la  Ciudad de México, Guadalajara, Monterrey y Veracruz. En su repertorio figuraron óperas como <strong><em>Rigoletto, Il trovatore o La Traviata</em></strong>, de Verdi, <strong><em>Carmen</em></strong> de Bizet o <strong><em>Madame Butterfly</em></strong> de Puccini. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>RAYANDO EL SOL 1956</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/a8uUbjGIOh0'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/a8uUbjGIOh0&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">A partir de 1955 empezó a inclinarse por actuaciones en la radio y en la televisión. Ganó varios premios y condecoraciones en Europa y América. Fue una de las grandes figuras de <strong><em>"La hora azul"</em></strong> de la radiodifusora <strong><em>XEW</em></strong> mexicana. Su madre chiapaneca oriunda de la ciudad de Ocozocuautla de Espinosa, hija del Capitán revolucionario Noe Espinosa Infante. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>NO VUELVO A AMAR 1960</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/xNE0JlfGzm0'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/xNE0JlfGzm0&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">Actualmente le sobreviven sus tíos Luis, Rafael y Julia, todos viven en Chiapas en el municipio de Villaflores, así como sus primos y sobrinos. Si eres familiar de <strong><em>Hugo Avendaño</em></strong> comunícate a este correo <a href="mailto:jovenesxti@hotmail.com">jovenesxti@hotmail.com</a>. Fuente: Wikipedia. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>POR TI APRENDI A QUERER 1957</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/J-uEu4dYoE4'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/J-uEu4dYoE4&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style="font-size:14pt;line-height:150%;">Conseguimos también que se reseñó que en<span style="color:black;"> enero de 1959, el gran <strong><em>Nicolas Urcelay</em></strong> , a quien en Tampico lo declararon como <strong><em>“El Tenor más brillante de México”</em></strong>, se presentó durante varias noches en un centro nocturno para alternar en un <strong><em>"mano a mano"</em></strong> con el inmenso <strong><em>Hugo Avendaño</em></strong>, quizás, parafraseando lo del tenor <strong><em>Niclas Urcelay</em></strong>, <strong><em>“El barítono más brillante de México”</em></strong>. Gracias a </span></span><a class="hLink fn n contributor" href="http://www.youtube.com/user/solitariodark">solitariodark</a><span style="font-size:14pt;line-height:150%;"><span style="color:black;"> por gentileza de haber bajado a YouTube todas las canciones del gran Hugo Avendaño, que son las que le sirven de complemento a esta pàgina. Gracias infinitas.</span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>NUNCA DIGAS 1957</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/k18OCmK1WOw'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/k18OCmK1WOw&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Dr. Pepper is back, baby!]]></title>
<link>http://botequeiros.wordpress.com/?p=504</link>
<pubDate>Mon, 06 Oct 2008 19:01:59 +0000</pubDate>
<dc:creator>Luis</dc:creator>
<guid>http://botequeiros.pl.wordpress.com/2008/10/06/dr-pepper-is-back-baby/</guid>
<description><![CDATA[Galera, quem costuma entrar em alguns blogs que recomendamos, percebeu que o blog do Dr. Pepper esta]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><span style="font-size:11pt;"><span style="font-family:Arial;">Galera, quem costuma entrar em alguns blogs que recomendamos, percebeu que o blog do <a href="http://blog.drpepper.com.br/" target="_blank">Dr. Pepper </a>estava desativado. Mas caaaalma! Já está de volta! E hoje, dando uma fuçada, achei essa tirinha que tem tudo a ver com o nosso blog:</span></span></p>
<p><span style="font-size:11pt;"><a href="http://botequeiros.files.wordpress.com/2008/10/drpepper23.jpg"><img class="aligncenter size-full wp-image-515" title="drpepper23" src="http://botequeiros.wordpress.com/files/2008/10/drpepper23.jpg" alt="" width="500" height="650" /></a></span></p>
<p><span style="font-size:11pt;"><span style="font-family:Arial;">Ok, coloquei a tirinha pra segurar a audiência enquanto eu faço o artigo sobre o bar que fomos na sexta! =D</span></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA["Urban pisse" ]]></title>
<link>http://prestigepeopleofficial.wordpress.com/?p=555</link>
<pubDate>Mon, 06 Oct 2008 15:25:28 +0000</pubDate>
<dc:creator>mksim</dc:creator>
<guid>http://prestigepeopleofficial.pl.wordpress.com/2008/10/06/urban-pisse/</guid>
<description><![CDATA[«Vous voulez une bouteille de Jack dans la tête ou quoi?»
Booba pas trop peace pendant le concert]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><span style="color:#ffffff;">«Vous voulez une bouteille de Jack dans la tête ou quoi?»</span></p>
<p><span style="color:#ffffff;">Booba pas trop peace pendant le concert URBAN PEACE.</span></p>
<p style="text-align:center;">[dailymotion id=k5Cx7hdG1d2FhYN7R2]</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA["MANOLO GALVAN: TE QUISE, TE QUIERO Y TE QUERRE"]]></title>
<link>http://elblogdelbolero.wordpress.com/?p=2558</link>
<pubDate>Mon, 06 Oct 2008 12:28:51 +0000</pubDate>
<dc:creator>Oswaldo Paez</dc:creator>
<guid>http://elblogdelbolero.pl.wordpress.com/2008/10/06/manolo-galvan-te-quise-te-quiero-y-te-querre/</guid>
<description><![CDATA[

TE QUISE, TE QUIERO Y TE QUERRE

Manolo Galván nació en Alicante, España. De pequeño ya querí]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><!--[if gte mso 9]&#62;  Normal 0 21   false false false        MicrosoftInternetExplorer4  &#60;![endif]--><!--[if gte mso 9]&#62;   &#60;![endif]--></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>TE QUISE, TE QUIERO Y TE QUERRE</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/EO8oj-LQ8kw'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/EO8oj-LQ8kw&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><strong><em>Manolo Galván</em></strong><span> nació en Alicante, España. De pequeño ya quería ser músico pero su familia se oponía a esa determinación. Fue tanta la insistencia del muchacho que su padre accedió un día a comprarle una guitarra. En compañía de otros jóvenes pasó a formar parte de varios grupos, con mediano éxito. Los productores no creían mucho en él, pero gracias a su perseverancia consiguió grabar su primer disco como solista, el cual puso a sonar en todas las emisoras la muy conocida canción <strong><em>“Te quise, te quiero y te querré”</em></strong>: </span><!--more--><strong><em></em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>DEJA DE LLORAR</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/yWb8dOvqZwQ'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/yWb8dOvqZwQ&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><strong><em>Manolo Galvan</em></strong> se ganó un puesto en el corazón de los argentinos, pues cuando su carrera como solista comenzó a tener valor y se residencio en ese país del sur de América fueron muchos los admiradores que ganó. Esto sucedió entre 1972 y 1973; pero su larga trayectoria se traslada mucho mas atrás, pues sus inicios fueron en el grupo Los Sonor, uno de los grupos grupo iniciadores de lo que se comenzó a denominar música moderna en España.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>TU SILENCIO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/O3zM32TZOy4'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/O3zM32TZOy4&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">En este grupo participo en la inauguración de una discoteca, que mas tarde llego a ser frecuentada por <strong><em>Los Sirex y el Dúo Dinámico</em></strong>. Manolo abandona el grupo en busca de una carrera como solista y recibe una proposición para grabar un disco; pero esto fracasó porque para el productor su voz cascada no interesaba, esto mas tarde resulto su éxito, y entonces decide regresar a Málaga y comienzan sus contactos con los ambientes musicales y culturales de la ciudad.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>MADRE HOY NO ME LEVANTO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/iPHnZYnKwIY'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/iPHnZYnKwIY&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">En esta oportunidad además de perder la oportunidad de grabar su primer disco, también se le escapó la posibilidad de participar en el Festival De Benidorm. Ya establecido en Málaga se suma a un grupo musical que después de incorporar un baterista, cambiar de estilo y nombre para titularse Los Gritos, donde finalmente se convirtió en el motor del grupo, pues además de cantar, componía y tocaba la guitarra. Después de un corto alejamiento, se reincorpora y pasan a denominarse Zarzamora.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>MIS SUEÑOS</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/sUu5qqaw3W8'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/sUu5qqaw3W8&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">Finalmente como solista comenzó una carrera triunfal y es ahí donde su voz pasa a tomar gran valor, pues resultaba única y agradable y logra cobrar mucha fama en su país natal; pero como ya se mencionó fue en Argentina que realmente su carrera se volvió imparable y ha resultado ser el artista español de mayores triunfos y mayor trayectoria.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>MI AMOR SE HIZO GRANDE</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/opXlrQFEkcg'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/opXlrQFEkcg&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">Esto le sirvió para viajar por Hispanoamérica, Estados Unidos e incluso llegar a Canadá. <strong><em>Manolo Galván</em></strong> nació en Alicante y a la edad de quince años quería ser cantante en oposición a su familia; pero a tanta insistencia de su parte recibe de regalo una guitarra y comenzó interpretando temas sociales y políticos de moda por aquellos años.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>PORQUE TE QUIERO TANTO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/tmRNmtHUBrA'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/tmRNmtHUBrA&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">En su carrera como solista participo en varios festivales y con el tema <strong><em>“Por Que Te Quiero Tanto”</em></strong> es que se les abren las puertas en Argentina. Mas tarde el tema <strong><em>“Te Quise, Te Quiero Y Te Querré”</em></strong> le sirve para mantenerse en el tope y en 1973 definitivamente se muda a Buenos Aires.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>ÁMAME COMO YO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/kFRO-WG7TDo'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/kFRO-WG7TDo&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">Su carrera continúo con mucho éxito en Argentina y aunque en su tierra casi ya ni se escucha, aun su carrera permanece vigente. Entre sus temas mas destacados están <strong><em>“El Regreso”</em></strong> de 1971, <strong><em>“Vagabundo”</em></strong> de 1972, <strong><em>“Deja De Llorar” y “Pequeño Gorrión”</em></strong> de 1973. En 1974 popularizo <strong><em>“Mujer” y “Nuestra Casa”</em></strong>, en 1975 <strong><em>“Tu Silencio”, “Acuérdate De Mi”</em></strong> y otros mas.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>PORQUE TE MARCHAS ABUELO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/LSjmdKWnTbs'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/LSjmdKWnTbs&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;">Según declaraciones del propio <strong><em>Manolo Galván</em></strong> debe su éxito a <strong><em>Juan Pardo</em></strong> quien siempre ha estado ayudándolo, pues al inicio fue él quien le dio la mano y después le ha proporcionado algunos temas de gran valor. Fuente: <a href="http://biomusica.blogspot.com/">http://biomusica.blogspot.com/</a></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:150%;"><strong><em>DURMIENDO EN LA MISMA CAMA</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:150%;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/W1o2nVLeN2w'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/W1o2nVLeN2w&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Johnnie Walker meets Old Monk – Alcohol Consumption and the World]]></title>
<link>http://bigotblog.wordpress.com/?p=41</link>
<pubDate>Sun, 05 Oct 2008 17:57:23 +0000</pubDate>
<dc:creator>Siddharth Singh</dc:creator>
<guid>http://bigotblog.pl.wordpress.com/2008/10/05/johnnie-walker-meets-old-monk-%e2%80%93-alcohol-consumption-and-the-world/</guid>
<description><![CDATA[
A good look at the world map marking countries by their per capita alcohol consumption tells us tha]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://bigotblog.wordpress.com/files/2008/10/alcohol_consumption_per_capita_world_map.png"><img class="alignnone size-full wp-image-43" title="Per Capita Alcohol Consumption Around The World" src="http://bigotblog.wordpress.com/files/2008/10/alcohol_consumption_per_capita_world_map.png" alt="" width="500" height="231" /></a></p>
<p>A good look at the world map marking countries by their per capita alcohol consumption tells us that alcohol consumption is higher in countries that are further away from the equator. Denmark, Ireland, Romania and other European countries have the highest alcohol consumption in the world, while North African nations, and West and South Asian nations have the least. This observation can also be made in the Americas. Nigeria, Norway and Sweden seem to be an exception in this regard.</p>
<p>There could be several reasons for this. The human body probably takes in alcohol easily when the weather is colder, as would be the case with countries closer to the polar caps. It is also possible that it is easier to prepare and store alcoholic drinks in colder regions. That all Indian beers contain Glycerin in order to prevent it from spoiling is an indicator of the unfavorable conditions for preserving alcoholic drinks in the region. Per capita alcohol consumption is closely correlated to per capita income. This could indicate that alcoholic drinks are probably considered as luxury goods (in strict economic terms) in regions close to the equator. Consumption of alcohol in India has seen a steady increase in the past few years, and this is correlated with increasing per capita income.</p>
<p>Alcohol consumption is accepted  (rather, not thought of as something wrong) in the so-called ‘Western’ societies (or ‘Northern’, such as European states, Russia, and the likes), while it is condemned as a vice in South Asia, Arabia and North Africa. Physical, real-world factors affecting alcohol consumption have influenced the society and it’s norms. It goes without saying then, that religions that have evolved and have influence in a particular region considers alcohol consumption as a vice or an accepted social norm in accordance with the social perceptions of that region.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Never drinking again]]></title>
<link>http://eliasqfuntybunt.wordpress.com/?p=197</link>
<pubDate>Sun, 05 Oct 2008 13:37:12 +0000</pubDate>
<dc:creator>Joe</dc:creator>
<guid>http://eliasqfuntybunt.pl.wordpress.com/2008/10/05/never-drinking-again/</guid>
<description><![CDATA[There. I said it. Apologies to all involved.
]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>There. I said it. Apologies to all involved.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Whisky auktion]]></title>
<link>http://snubbelfot.wordpress.com/?p=917</link>
<pubDate>Sun, 05 Oct 2008 10:10:46 +0000</pubDate>
<dc:creator>Bosse</dc:creator>
<guid>http://snubbelfot.pl.wordpress.com/2008/10/05/whisky-auktion/</guid>
<description><![CDATA[På tisdag den 7:e oktober kommer den första renodlade whisky auktionen att hållas i Sverige och a]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>På tisdag den 7:e oktober kommer den första renodlade whisky auktionen att hållas i Sverige och arrangör är Systembolaget. Platsen för detta är <a href="http://www.auktionsverket.se/ramsidor_08/startkataloger.html" target="_blank">Stockholms Auktionsverk</a>, Magasin 5 i Frihamnen, Stockholm. Whisky intresset har blivit stort i Sverige och ser ut att växa till nästan en folkrörelse med alla whiskyklubbar och provsmakningar som finns runtom i landet. Vi svenskar är storkonsumenter av single malt whisky och ligger i topp i världen räknat per capita.<br />
<img class="alignleft size-full wp-image-918" title="4067" src="http://snubbelfot.wordpress.com/files/2008/10/4067.jpg" alt="" width="150" height="253" />400 objekt kommer att ropas ut på auktionen och Systembolaget räknar med att flaskorna kommer inbringa över en halv miljon kronor. Jag har bläddrat igenom auktionskatalogen och ser att en Macallan från 1946 har det högsta utropspriset på mellan 22.000 – 24.000 kronor. Det ska bli kul att se för hur mycket den säljs för.<br />
Mitt intresse under auktionen tilldrar sig speciellt till Makmyra flaskorna och till vilket pris de kommer att säljs för. Utropspriset är 10.000 – 12.000 kronor för hela Preludium serien (6 flaskor). Jag har ett flertal flaskor av varje Preludium utgåva som jag köpte i spekulationssyfte, därav mitt stora intresse för denna auktion. Så efter denna auktion kommer jag få ett kvitto på vad min samling är värd.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Whisky Benromach Organic. El primer Whisky ecologico]]></title>
<link>http://akatavinos.wordpress.com/?p=68</link>
<pubDate>Sun, 05 Oct 2008 08:28:56 +0000</pubDate>
<dc:creator>akatavinos</dc:creator>
<guid>http://akatavinos.pl.wordpress.com/2008/10/05/whisky-benromach-organic-el-primer-whisky-ecologico/</guid>
<description><![CDATA[Benromach Organic - Speyside single malt Scotch Whisky

Atentos a la término Organic, porque una ve]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div align="center"><strong><span style="font-size:130%;color:#6666cc;">Benromach Organic - Speyside single malt Scotch Whisky</span></strong></div>
<p><a href="http://2.bp.blogspot.com/_hGKFqmRdDxI/SOePk7zZAjI/AAAAAAAACIM/dH5d3yVqBQk/s1600-h/Whisky+Benromach-Organic2.jpg"><img style="display:block;cursor:hand;text-align:center;margin:0 auto 10px;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_hGKFqmRdDxI/SOePk7zZAjI/AAAAAAAACIM/dH5d3yVqBQk/s320/Whisky+Benromach-Organic2.jpg" border="0" /></a></p>
<div align="justify"><strong>Atentos a la término Organic</strong>, porque una vez se ha introducido dentro del mundo del vino, ahora salpica a los destilados. </div>
<div align="justify">
</div>
<div align="justify">Término que define a Benromach como un whisky que roza la biodinámica. <strong>El primer destilado de malta que es certificado con este sello</strong>, además Benromach es la destilería más pequeña de Speyside, que en esta ocasión ha sabido adelantarse a las grandes marcas.</div>
<div align="justify">
</div>
<div align="justify"><a href="http://2.bp.blogspot.com/_hGKFqmRdDxI/SOePc67d9NI/AAAAAAAACIE/lM7NBgkh5lU/s1600-h/Whisky+Benromach-Organic.jpg"><img style="float:left;cursor:hand;margin:0 10px 10px 0;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_hGKFqmRdDxI/SOePc67d9NI/AAAAAAAACIE/lM7NBgkh5lU/s400/Whisky+Benromach-Organic.jpg" border="0" /></a>En su destilación se utiliza <strong>agua pura de un río</strong> cercano a Romach, así como trabajar con una buena parte de <strong>cebada y levaduras de origen ecológico</strong>. Este término cubre hasta el proceso de envejecimiento, donde se han utilizado <strong>barricas que provengan de árbolesde roble virgen</strong>, que no haya sido tratado con pesticidas ni productos químicos. Ahora bien, <span style="color:#6666cc;">¿sabe también como el cuidado en su proceso de elaboración?</span> <span style="color:#6666cc;"><strong>¡la verdad es que SI!</strong></span></div>
<div align="justify">
</div>
<div align="justify">Personalmente aconsejo su <strong>mezcla con agua</strong>, y hablo de agua de calidad. </div>
<div align="justify">Resulta un whisky más rebajado en intensidad colorante que el resto, en <strong>nariz</strong> se caracteriza por su corte dulce, procedentes de las sensaciones tostadas y la fruta fresca y bien madura. Sin rastros de ahumados o frutos secos. </div>
<div align="justify">
</div>
<div align="justify">En <strong>boca</strong> evoluciona con fuerza, donde las notas de la crianza -tostados- prevalecen en su recorrido con sensaciones salinas, finalizando con buena intensidad y dejando un postgusto con ligero rastro frutal y toque dulce de caramelo.</div>
<div align="justify"></div>
<div align="justify"></div>
<div align="justify"><span style="color:#cc0000;"><span style="color:#ff0000;"><em><span style="color:#cc0000;">Cata por</span> Antonio Jesús Reina</em>.</span> <strong><span style="font-size:85%;">Copyright @ Akatavino.com</span></strong></span></div>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Conchiglie con le alici]]></title>
<link>http://scuoladicucina.wordpress.com/?p=1238</link>
<pubDate>Sun, 05 Oct 2008 05:51:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>Alessandro</dc:creator>
<guid>http://scuoladicucina.pl.wordpress.com/2008/10/05/conchiglie-con-le-alici/</guid>
<description><![CDATA[
INGREDIENTI
Per 4 persone
350g di conchiglie
650g di alici fresche
250g di patate
250g di fagiolini]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://scuoladicucina.files.wordpress.com/2008/10/conchiglie_con_alici.jpg"><img src="http://scuoladicucina.wordpress.com/files/2008/10/conchiglie_con_alici.jpg?w=300" alt="" title="conchiglie_con_alici" width="300" height="234" class="alignnone size-medium wp-image-1239" /></a></p>
<p>INGREDIENTI</p>
<p>Per 4 persone</p>
<p>350g di conchiglie<br />
650g di alici fresche<br />
250g di patate<br />
250g di fagiolini<br />
1 cipolla<br />
2 spicchi d'aglio<br />
4 alici sott'olio<br />
150ml di vino bianco<br />
1 mazzetto di finocchietto selvatico<br />
1 mazzetto di prezzemolo<br />
3 cucchiai di olio extravergine d'oliva<br />
sale e pepe</p>
<p>-----------------------------------------------<br />
Pulite le alici, eliminando la testa, le interiora e la lisca interna.<br />
Sciacquatela sotto l'acqua corrente e asciugatele con della carta assorbente da cucina.<br />
Tagliate le cipolle a spicchi.<br />
Fatele appassire nel vino, a cui unirete 150ml di acqua e 3 cucchiai di olio.<br />
Fate evaporare.<br />
Unite le alici sott'olio tritate, le alici fresche e cuocete per 10 minuti.<br />
Aggiustate di sale, se necessario.<br />
Lessate per 8 minuti le patate tagliate a dadi, quindi uite la pasta e i fagiolini tagliati a metà.<br />
Scolate la pasta al dente, unitela alla salsa, aggiungete le ebette aromatiche tritate e un pizzico di pepe.<br />
Fate insaporire il tutto per 2 minuti mescolando, e servite subito caldo.</p>
<p>NOTA:<br />
Sostituite le conchiglie con degli spaghetti.<br />
Cuoceteli senza le patate, dimezzate la quantità di alici e unite 2 pomodori tagliati a dadini.<br />
Per un gusto più deciso, bagnate le alici sott'olio con 1 bicchierino di whisky lasciandolo sfumare.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[...si a venit]]></title>
<link>http://miseintamplanumaimie.wordpress.com/?p=177</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 20:56:39 +0000</pubDate>
<dc:creator>miseintamplanumaimie</dc:creator>
<guid>http://miseintamplanumaimie.pl.wordpress.com/2008/10/04/si-a-venit/</guid>
<description><![CDATA[
 
&#8230;toamna&#8230;.si odata cu ea, o perioada de nostalgie cu amintiri placute, regrete si sp]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><img class="alignnone size-full wp-image-195" title="1082661_50592534" src="http://miseintamplanumaimie.wordpress.com/files/2008/10/1082661_50592534.jpg" alt="" width="581" height="216" /></p>
<p> </p>
<p>...<span style="color:#993300;">toamna</span>....si odata cu ea, o perioada de nostalgie cu amintiri placute, regrete si speranta.</p>
<p>N-am sa pot uita nicioadata perioada cu interviuri de angajare de acum 1 an...cate au fost...ma simteam in stare sa scriu o carte despre "Cum sa NU te angajeze nimeni" si pe deasupra sunt sigur ca ar fi fost un bestseller. Numai eu eram in stare sa ajung la targuri de angajare cand se terminau sau sa primesc raspunsuri de genul: "Ne pare rau, dar sunteti prea calificat pentru acest post"...neavand niciun fel de experienta relevanta...</p>
<p>Dar totul s-a sfarsit cu bine, cand am sustinut al 13-lea interviu (plus inca 3 la acelasi loc), o luna mai tarziu, adica prin noiembrie...Oare o fi vreo coincidenta cu faptul ca am terminat al 13-lea din facultate? Trebuia sa sustin 13 interviuri ca sa anulez ghinionul? Nu stiu si nici nu sper sa obtin un raspuns.</p>
<p><span style="color:#993300;">Toamna</span>...incepe sa-mi placa <span style="color:#993300;">toamna</span>. Inainte imi placea vara dar mi-am dat seama ca e cam superificiala. Acum am descoperit ca <span style="color:#993300;">toamna </span>are un aer galant. Pot sa visez cu ochii deschisi pe geam, la frunzele copacilor atinse din ce in ce mai des de lacrimile norilor gri. Unele frunze se vor <span style="color:#ffff00;">ingalbeni</span> iar altele se vor <span style="color:#ff0000;">inrosi,</span> iar mai tarziu vor pluti lin spre baza copacilor ori se vor lasa duse de vant spre alte locuri, departe de celelalte frunze alaturi de care a crescut si impreuna cu care mi-au tinut umbra cand eram in gradina sau pe strada asta vara. </p>
<p>Mai e si <a href="http://www.youtube.com/watch?v=NSrVKVGBAcE" target="_blank">vantul</a>, un neinteles care ne face sa inchidem ochii si care ne zbarleste parul in cap la colt de strada si la intrarea/iesirea din metrou, making a bad hair day for most of girls, nestiind ca el vrea doar sa se joace si ca rolul lui e de a apropia oamenii. Iubitul incalzeste mainile iubitei, o tine in brate gandindu-se ca o apara si are grija de ea sa nu raceasca, vantul bate, frunzele plutesc in aer, ei se saruta...</p>
<p>Cand eram mic, alergam cu prietenii de la bloc in aceasi directie cu vantul si usori fiind, simteam pentru un moment ca zburam si era atat de placut. Acelasi sentiment il mai am acum doar in vise, cand zbor fara nici un efort. Doar ma imping putin si plutesc...si plutesc...ce senzatie de libertate in imponderabilitate.</p>
<p><span style="color:#993300;">Toamna</span>, e cel mai bun anotimp si pentru a medita. Putem sta intr-un fotoliu mare, in fata semineului, daca exista unul. Daca nu, o fereastra e la fel de buna, dar doar pe timp de zi. Cand eram mic nu aveam semineu [nu ca as avea acum], dar stateam pe calorifer si ma uitam pe geam la punctele colorate care se agitau pe strada cu sau fara umbrele, la copacii care pareau tristi sub greutatea ploii si a vantului, care sufla in unele momente de ziceam ca o sa-i ia pe sus.</p>
<p>Cu o cana de ceai/cafea/lapte cald, izolandu-ne de lumea din jur, ramanand intr-o lume a gandurilor, uneori chinuitoare in care putem sa plangem ca sa ne eliberam, putem sa radem de amintiri placute sau pur si simplu, sa cautam un raspuns. Sau putem sta si scrie posturi...dar cat sa si scriem? Am putea citi si o carte sau am putea dormi, ca se doarme cel mai bine cand ploua afara.</p>
<p>Ce mai are <span style="color:#993300;">toamna</span> misto?...hmmm...imi place ploaia pentru ca ma relaxeaza. Dar ca orice lucru bun, are si parti mai putin placute pentru ca la noi se fac o gramada de balti iar eu am un talent de a trece prin cele mai adanci. Urmatoarea intamplare nu s-a petrecut <span style="color:#993300;">toamna</span>, dar e buna pentru a exemplifica: era iarna si mergeam pe strada. La un moment dat cum mergeam eu in stilul meu inconfundabil de astronaut in imponderabilitate, am vazut un canal care in loc de capac era acoperit cu gheata. Eu ca bolovanul am dat sa trec peste canal, gandindu-ma ca la cat de frig era, gheata nu avea cum sa fie prea subtire, DAR cum era si normal, gheata a cedat....si am cazut in canal pana la piept. Imaginati-va cum aratam...norocul meu ca stateam aproape. :))</p>
<p><span style="color:#993300;">Toamna</span> e misto pentru ca sunt mai multe evenimente indoor, putem sa ascultam jazz cu prietenii la un pahar de vin/whisky/cafea/ceai cald de mere sau putem merge la teatru [my love] ca si asa <span style="color:#993300;">toamna</span> incepe stagiunea. Saptamana care vine ies la teatru...dar pana atunci o sa ma bucur de aceasta "Emotie de <span style="color:#993300;">toamna</span>" pe care am descoperit-o acum un an prin Adina.</p>
<p> </p>
<p><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/iSCtCFpq24U'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/iSCtCFpq24U&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Swedish whisky auction]]></title>
<link>http://whiskyviking.wordpress.com/?p=243</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 17:09:08 +0000</pubDate>
<dc:creator>whiskyviking</dc:creator>
<guid>http://whiskyviking.pl.wordpress.com/2008/10/04/swedish-whisky-auction/</guid>
<description><![CDATA[Sweden, like Norway, has a state run monopoly on sales of alcoholic beverages. A couple of years ago]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Sweden, like Norway, has a state run monopoly on sales of alcoholic beverages. A couple of years ago they eased the rules a bit and let the monopoly, Systembolaget, arrange an auction where private individuals could sell rare items. All items had to go through a pre-screening where non-rare items got excluded from going on sale.</p>
<p>After several such auctions where wines and spirits have been sold, the time has now come to a pure whisky auction - with 253 lots up for grabs. On Tuesday 7th October at 3pm (CET) the auction starts in Stockholm, Sweden. Bidding can be done onlineor by phone if not able to attend - more info on how to bid, pay and take possession on won items go to <a href="http://www.auktionsverket.se/ramsidor_08/engelsk_ram.htm" target="_blank">Stockholms Auktionsverk's webpage</a>.</p>
<p><a href="http://www.auktionsverket.se/dbkatalog_e_08/kat_oversikt.asp?at=D&#38;d=2008-10-07&#38;kat=Whisky&#38;anr=0" target="_blank">Click here for to view the items going on sale</a>. Some steep estimates, but if the previous general alcoholic drink auctions are anything to go by, great deals can be made.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Shiny shiny clean clean, ranty ranty argh argh]]></title>
<link>http://eliasqfuntybunt.wordpress.com/?p=192</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 16:54:30 +0000</pubDate>
<dc:creator>Joe</dc:creator>
<guid>http://eliasqfuntybunt.pl.wordpress.com/2008/10/04/shiny-shiny-clean-clean-ranty-ranty-argh-argh/</guid>
<description><![CDATA[Edit: In hindsight this post is about 28732923 times swearier than pretty much anything I&#8217;ve w]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><strong>Edit: </strong>In hindsight this post is about 28732923 times swearier than pretty much anything I've written. You have been warned.</p>
<p>Right, the flat is clean, the laundry is done, I've finally done the washing up after leaving a pile of dirty dishes and pans sitting in my sink for the last five days, my work jacket is hanging up rather than lying on the floor in a crumpled heap (too damn right; apparently I look good in a suit, according to someone at Waitrose (as well as <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sharp_Dressed_Man">ZZ Top</a>) so I want to preserve some of that suity magic for a while even if it does exist only in my own head), the shopping has been done for the week too - all part of my normal Saturday chore routine. So now, it's time to fall back on the other activity I always make time to pursue on a Saturday evening; getting shitfaced.</p>
<p>And why the fuck not? Yesterday was hell. For much of the day, there was just me on the counter; the region's biggest branch of HSBC, with just one trainee cashier on duty. One woman took it upon herself to bitch and moan at nobody in particular really loudly, not least about HSBC Live radio, the corporate station that exists so that people talking about their finances with staff can't be overheard. Normally, I bitch about it too; recently, they appear to have adopted a policy of playing that Kid Rock bumdrizzle every day, sometimes twice, to the point where when they played the actual song that talentless cunt had sampled, and even had the barefaced cheek to namecheck in the fucking chorus (Lynyrd Skynyrd's Sweet Home Alabama; somewhere some of that band's members are spinning in their graves, the bits of plane still embedded in them scraping the inside of their coffins as they go). This, to put it bluntly, irritates the fucking cunt off me.</p>
<p>But when Mrs Daily Mail Reader 2008 complained about the radio, they were playing the Rolling Stones for fuck's sake, which is one of the station's few flirtations with quality music. She'd probably heard the Stones being namechecked, remembered all the nasty things they did in their heyday and had terribly offensive, vivid images of Marianne Faithfull with items of confectionary stuck up her, which made her VERY ANGRY. I didn't care, to be frank, because they could have played anything and it'd have been better than either some middle aged snob's whinging or that fucking shitty Kid cunting Rock "song" All shitting Summer wanking Long. And, at the end of all that, when she finally got up to the counter, she was there to do a transfer, something I am simply unable to do (partially because I'm not privileged to yet, mainly because it's done with members of staff up front) so I got bitched out about that as well. Oh well; she was already primally offended by one of the Stones' tamer songs, with any luck she heard Kid Rock sing about "making love out by the lake" and "smoking funny things" on the way back and her head exploded with the sheer depravity of it all. I hope.</p>
<p>Then the same thing happened later. And, by the time we'd finally finished the entire backlog of work, the envelopes from the paying in machine, the cheques from the cheque paying in machine, the batches of slips to be sent off, the general clearup of confidential information and other miscellaneous rubbish, the shutting down of all our machines, it was quarter to six, so I had to wait for 35 minutes for the next bus to Chesham.</p>
<p>Remember my bitching about Arriva, the bus company? Remember how I didn't give any concrete examples of what a bunch of pointless fuckbuckets they are? Well, here's one. Thursday, we'd had one of the buses fuck up on the way home, so they took the bus to the depot and switched everyone onto a different one, which continued the journey. Fine, I can deal with that; it was a quick move, taking no less than 5 minutes. Full credit to the driver for that presence of mind.</p>
<p>Now, last night. Twenty past six, and already fucking fed up. So along trundles the bus, which takes the wrong turning and goes back to the depot with a busload of passengers. Where it sits. For FIFTEEN FUCKING MINUTES. (The award for Mrs Daily Mail Reader 2008 - Runner Up goes to the woman at the front who piped up with some bollocks about "Broken Britain" when "Fucking stupid privatised bus companies" would have been more accurate and less doom-and-gloom.) No explanation from the driver this time, and when one of the passengers asks what's going on he's basically shouted at by the driver to sit down and shut up, because the bus needs fixing. (Meanwhile, there are other perfectly servicable buses all around us which could be used to continue the journey, being as this is a bus depot). Fifteen minutes. During which time it is never adequately explained what the problem is or why it necessitates us being treated like mugs.</p>
<p>By the time I got home, it was about quarter past seven, and I was, to use the kindest language I can possibly use at this point, cunted right the fuck off. Arriva, you bunch of cunts, I have a simple, heartfelt request - go away. Please. Go bust so the government can take you over. Commit mass suicide. Burn down all your buildings and run screaming into the flames while wearing clothing made of Semtex and pouring petrol over yourselves. This isn't a customer service or even operational issue, this is an issue of common fucking courtesy, something you clearly lack, especially considering the fun I had trying to find your goddamn phone number, which even you don't seem to know.</p>
<p>Bear in mind that, despite what I said at the beginning of this post, I haven't started drinking yet; I'm perfectly sober apart from the coffee I just had. When I've finally got my whisky on, I doubt my feelings towards that bunch of fucking cretins will be able to be expressed as words, if expressed at all; the most I'll be able to get out is a string of punctuation marks, interspersed with random numbers and letters as I smash my forehead against the keyboard and, eventually, the computer itself.</p>
<p>Eat a dick, Arriva. Srsly.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[I garderoben]]></title>
<link>http://pruddelutt.wordpress.com/?p=1406</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 16:01:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>pruddelutt</dc:creator>
<guid>http://pruddelutt.pl.wordpress.com/2008/10/04/i-garderoben/</guid>
<description><![CDATA[Funderar allvarligt på om jag skulle göra som Lilla Blå föreslog - ha Harrison Ford iförd vit s]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://pruddelutt.wordpress.com/files/2008/10/indy1.jpg"><img class="alignleft size-medium wp-image-1407" title="indy1" src="http://pruddelutt.wordpress.com/files/2008/10/indy1.jpg?w=217" alt="" width="217" height="300" /></a>Funderar allvarligt på om jag skulle göra som <a href="http://lillabla.wordpress.com/" target="_blank">Lilla Blå </a>föreslog - ha Harrison Ford iförd vit smoking i garderoben och sedan ta fram honom en stund på söndag eftermiddag och klappa lite på honom. Kärleken brukar kanalisera sina aggressioner på Friskis vid fyratiden på söndagarna. Så det kunde ju passa ganska bra :-)</p>
<p>Fast då får jag väl stå ut med att Kärleken också ska ha någon i garderoben och klappa på när inte jag är hemma. Han har inga damer han drömmer om på nätterna (påstår han), förutom en då ;-) Ett helrör Ardbeg i garderoben skulle funka precis lika bra, säger han. Jaja..vi är olika. Och tur är väl det.</p>
<p>Annars är det tidig lördag kväll och lugnet härskar i huset. 16 studerar, 18 är på vift i huvudstaden hela helgen, Kärleken "håller i en bok" - fast det kommer väldigt mycket mystiska ljud från sovrummet - och jag bara är. Perfekt sysselsättning på en lördag.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Whisky]]></title>
<link>http://emolar.wordpress.com/?p=352</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 12:24:44 +0000</pubDate>
<dc:creator>emolar</dc:creator>
<guid>http://emolar.pl.wordpress.com/2008/10/04/whisky/</guid>
<description><![CDATA[Whisky 1980 yılında Kamil Özaydın tarafından kuruldu. Topluluğun amacı Türkiye&#8217;de eksi]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Whisky 1980 yılında Kamil Özaydın tarafından kuruldu. Topluluğun amacı Türkiye'de eksikliği duyulan rock müzik kültürünü geniş kitlelere ulaştırmaktı. Tüm maddi ve manevi güçlüklere rağmen topluluk çalışmalarını aralıksız sürdürerek günümüze ulaştı. 1982 yılında TRT denetiminden geçen "Bak biz genciz" parçası ile ekranlardan geniş kitlelere ulaştı. 1986 yılında Türkiye'nin ilk Türkçe sözlü Babaanne adlı rock albümünü yayınladı. </p>
<p>Albüm adı Babaanne, Çıkış tarihi 1986, Yapımcı firma Piccatura Müzik. Parça isimleri: Babaanne, Yolculuk, Şans talih, Kendine hoşgeldin, Rock'n Roll'u bir dinle, Bak biz genciz, Arayış, Rüşvet, Hoşgörü. </p>
<p>Albümde çoğunlukla sosyal temalar ve kuşaklar arası çelişkiler işlendi. Tüm parçalar TRT denetim kurulundan onaylıdır. Bu albümle topluluk ilk büyük çıkışını gerçekleştirdi. Araya askerliklerin girmesiyle topluluk üç yıl kadar faaliyetlerine ara verdi. 1990 yılının başında ideal kadrosuyla yeniden çalışmalara başladı. İlk iş olarak Binnaz isimli parça stüdyoda kaydedilerek klip çekildi. Gerçek yanma sahneleri bu kliple birlikte sayısız TV programlarına konuk olundu. 1993 yılı başında ikinci albüm çalışmalarının sonuna gelirken topluluk kurucusu Kamil Özaydın'ı beyin kanaması sonucu kaybetti. Topluluk kısa bir aradan sonra yarım kalan kayıtlarını tamamlayıp 1994 yılında Kamil Özaydın anısına "Ateş Suyu" albümünü piyasaya çıkarttı. </p>
<p>Albüm adı Ateş Suyu, çıkış tarihi 1994, yapımcı firma Yüzdeyüz Müzik Ltd. Şti. Parça isimleri: Binnaz, Dön geri, Cadı, Cumartesi, Baharla Gelen, Sana Ağıt, Güneşli Yağmur, Yalnız Seninle. </p>
<p>Hard rock sound'unun korunduğu albüm genellikle aşk temalarını işliyordu. Albüm sonrası birçok ilde tanıtım konseri verildi. İkinci albümün hemen ardından üçüncüsünün çalışmaları başladı. Nihayet 1996 yılında "Güneşin Tahtı" adlı albüm piyasaya çıktı. </p>
<p>Albüm adı Güneşin Tahtı, çıkış tarihi 1996, yapımcı firma Mega Müzik. Parça adları: Yak bizi, Yabancılar, Mavi, Dünya, Ayna, Oysa,Köşe Başı Dramı, Anneler, Babalar, Çılgınlık Zamanı, O yıllar. </p>
<p>Albümdeki parçaların geneli felsefik temaları içermektedir. Dünya isimli parçada ise rock müzisyenlerinin çevreye olan duyarlılıklarının kanıtı gibidir. Bu albümde Yak bizi, Dünya ve Ayna isimli parçalara klip çekilmiştir. Topluluk şu anda dördüncü albüm çalışmalarını tamamlamış olup yine Türkiye'de ilk olacak Unplugged tarzındaki albümü çıkartmaya hazırlanıyor. Topluluk üyeleri müziğin yanısıra, müzik aletleri ticareti ve müzik eğitimi ile de uğraşmaktadır. </p>
<p>Grup 4 kişiden oluşmaktadır. <br />
Serdar Çokluluslu (Vokal-Gitar) <br />
Yaş:32 Açıköğretim Mezunu-İstanbul doğumlu <br />
Arif Deniztoker (Gitar) <br />
Yaş:26- İstanbul doğumlu <br />
Ferhat Hasanoğlu (Bas Gitar) <br />
Yaş:22 B.Ü. Endüstri Müh.- İstanbul doğumlu <br />
Alpay Şalt (Davul) <br />
Yaş:28-Mimar Sinan Üniversitesi-Grafik Bölümü- İstanbul doğumlu </p>
<p>Kamil Özaydın Şubat 1957'de İstanbul'da doğdu. İlk gençlik yıllarından beri Rock müziğe tutkundu. Bu tutkunun planlarını liseden sonra uygulamaya başladı ve Whisky'yi kurdu. Basınla ve grup elemanlarıyla çalışmalar sıklaştı. Bu dönemde söz ve besteleri yaratıp davul çalıyordu. Yoğun çalışmalar grubu 1982 Tepebaşı konserine taşıdı. Bu, Whisky'nin Türkiye Rock Tarihinde gerçekleştirdiği birçok ilkin başlangıcıydı. 1984 yılında bass gitara geçti. Türkiye'nin ilk hardrock sound'lu kaseti "Babaanne"yi bu yıl çıkardı. Müthiş bir sansasyondu. Türk Rock'ında büyük bir boşluk doluyordu. </p>
<p>Konserlerde, gazetelerde, dergilerde hep Whisky vardı. 'Bak biz genciz' tek kanallı TV ekranında sürekli gösteriliyordu. Rock'un önü Whisky ile açılmıştı. Bu canlılık 1987'ye kadar sürdü. </p>
<p>Gazi Üniversiteri İşletme Fakültesi'ndeki eğitimini yarım bırakıp askere gitti. 1989'da kaldığı yerden hızla devam etti. Elektro gitara geçti. Söz yazarı ve yakın dostu Ahmet Dağaşan'la Türkiye'nin ve Whisky'nin ilk 'Guitar Shop'unu açtı. </p>
<p>1990'da evlendi. Enstrumantal stüdyo kayıtlarını Türkiye'nin ilk 'Drum Shop'unun açılışı izledi. Türkiye'de Rock ile uğraşan biri ilk kez 'Gitar Metodu' çıkarıyordu, yine Kamil Özaydın tarafından. </p>
<p>Yepyeni Şarkısı 'Binnaz' herkesin dilindeydi. Parçaya çekilen klipte, özellikle gerçek yanma sahneleriyle tehlike atlatması yurt içi ve yurtdışındaki medyada heyecan yarattı. Grup TV'den ve konser sahnesinden aşağı inmiyordu. Whisky mağazaları ticaretteki başarılarını ithalatla sürdürüyordu. 1992'de Kamil Özaydın Rusya'da Monomax Rock grubunu Türkiye'ye davet etti. İlk kez, biri yabancı biri Türk iki Rock grubu Açıkhava Tiyatrosu'nu titrettiler. Whisky ikinci albüm çalışması için stüdyoya kapandı. Ne yazık ki "Ateş Suyu" albümünün piyasaya çıkışını göremeden 17.5.1993 tarihinde ani bir beyin kanaması sonucu aramızdan ayrıldı. </p>
<p>Serdar Çokuslu <br />
Serdar Çokuslu 27 Mayıs 1964 yılında İstanbul Fatih doğumlu. İlk müzik denemesi İ.T.Ü Çok Sesli Müzik Korosu'nda bir süre bariton olarak görev aldı. İlk rock grubu kendi kurduğu ve dağıttığı 'Ekuator' du. </p>
<p>1980 yılında Kamil Özaydın tarafından kurulan Whisky'ye gitarist olarak girdi. Fakat bir süre sonra Kamil Özaydın'ın etkisiyle ile kendisini vokalist olarak buldu. 1987 Yılında Asım Can Gündüz'ün kurmuş olduğu 'Grup Çapkınlar'da bir süre bas gitar çaldı. Daha sonra askerliğin bitimiyle yeniden Whisky ile rock yolunda devam etti. Gitar üzerine yoğun çalışmalar yerine beste çalışmaları daha ağır bastı ve grubun birçok bestesine imza attı. </p>
<p>Özel zevkleri: Uyumak, yemek yapmak (özellikle balık), sinema, içki içmek ( Özellikle Bourbon Jack Daniel's). <br />
En sevdiği hayvan: İguana. <br />
En sevdiği insan: Tilki olmayan zeki insanlar. <br />
Sigara: MarlboroLight's 100's, <br />
Arabası: Fiat Tempra. Saat kullanmıyor. <br />
En sevdiği aktör: Dustin Hoffman, <br />
En sevdiği aktris Nichole Kidman. <br />
Bugüne kadar kullandığı gitarlar: Elektro Egmond, Framus, Vox, Spacer, Ibanez, Washburn. <br />
En sevdiği yabancı gruplar: Iron Maiden, White Snake, Judas Priest, Savatage, Queensryche, Ozzy Osbourne. <br />
En baba solist: David Coverdale, Bruce Dickinson. <br />
En iyi yerli solist: Murat (Pentagram) Ertan (Acil Servis) <br />
En iyi gitarist: John Sykes - Adrian Vandenberg. <br />
En iyi yerli gitarist: Ercan Birol, Yiğit Arda <br />
En iyi yerli grup: Acil Servis - Kramp <br />
En iyi davulcu: Simon Philips - Nico McBrain <br />
En iyi bas: Billy Shean - Ahmet Güvenç - Gürol Ağırbaş </p>
<p>Alpay Asena Şalt </p>
<p>Kendimi bildim bileli müzik dinliyorum. Küçüklük fotoğraflarımda hep pikabın başında gözüküyorum. Bir müzik aleti çalmayı hiç denememişim. Ağbim ilkokulda bandodaydı. Birgün eve kocaman bir davul getirdi. Gece o davulu kurcaladığımı hatırlıyorum. Herhalde o gece bana davul virüsü bulaşmış olacak ki ailem bana oyuncak bir trumpet aldı (Tabii ki ömrü kısa oldu, derisi patladı!) Ben de kendimi resim çizmeye verdim. <br />
İlkokul bitti ve ben İstanbul Erkek Lisesi'ne kayıt oldum. O yıllarda Boney M. ve Abba en tuttuğum gruplardı. Bütün plaklarını alırdım. TRT 3 Stüdyo FM ve gecenin getirdikleri programlarında güzel programlar çalardı ve bu parçalardaki elektro gitar sololar dikkatimi çekmete başlamıştı. </p>
<p>1980 yılının Temmuz ayında babamı kan kanserinden kaybettim. dünyadaki herşeyden nefret eder olmuştum. ertesi yaz imdadıma çok sevdiğim bir arkadışımın ağbisi yetişti ve bana kendi doldurduğu 90'lık bir kaset verdi. A yüzü AC/DC'nin Back in Black, B yüzü For those about the Rock idi. </p>
<p>Bu kaseti belki 1000 kere dinledim Geceleri Zagor veya Gordon okurken bu kaset walkman'imin içinde dönüp dururdu. Sonra başka bir arkadaşım Deep Purple'in Made in Japan adlı konserini çekti bana. Sonra ipler koptu. İlk rock plağım olan Iron Maiden'in The number of the Beast'i vitrinde görüp dakikalarca seyrettiğimi hatırlıyorum. Rock kültürünü anlamaya çalışıyordum. Sınıfımızda 4-5 arkadaş yabancı dergilerden Bravo ve Pop Rocky'den posterleri ve Rock grupları hakkındaki yazılanları tercüme ediyorduk. Bu dergilerden bir sürü grubun adını öğreniyorduk ama bu grupların müziklerini dinleyemiyorduk. İzmitli arkadaşım Yavuz beni İzmit'in baba kasetçisi Stüdyo Metal'e götürdü. İşte orada bu gruplardan çoğunu kayıt ettirdim. Saxon, Motörhead, Black Sabbath, Jethro Tull, Saga, Status Quo.. Bu gruplardan Saxon ve Motörhead beni çok etkiledi. Rock müzik çizdiğim resimleri de etkilemeye başlamıştı. Plak kapakları ve şarkı sözleri hayal gücümü harekete geçirmişti. Sınıfımızda ve okulumuzda rock dinleyenlerin sayısı gittikçe artıyordu. Biz buna 'zehirleme' diyorduk. Herkes birbirine kaset çekip rock müzik aşılamaya çalışıyordu. 1984 yazında ağbim Almanya'ya gitti ve bana bir sürü plak, t-shirt, rozet ve patch getirdi. O getirdiği plaklardan biri benim hayatımı değiştirdi. Saxon 'Crusader' okuldan eve geldiğimde bu plağı pikaba koyup dolaptaki tahta askıların sopalarını çıkardım ve bunlar ilk bagetlerim oldu. İlk davulum yatağım ve terliklerimdi. Evde davul çalar gibi birşeyler yapıyordum, çok rahatlamıştım. Dersleri iplemiyordum resim yapıp davul çalışıyordum. Okulumuzun müzik odasında bir davul vardı. Tenefüslerde o odaya girip müzik aletlerine bakıyorduk ama çalamıyorduk. Sonunda grup kurmaya karar verdik. Fil Mehmet, Tolga, Cenk ve ben enstrüman isimlerini kağıtlara yazıp kura çektik çünkü dördümüz de davul çalmak istiyorduk. Bana kurada bas gitar çıktı. Bu grup çalışması tabi ki bir sonuç vermedi. Bu arada Selim ve Ayı Memet bir grup kurdular davulcu arıyorlardı. Tabi ki beni aldılar ve böylece gerçek müzik hayatım başladı. Grubumuzun adı 'SETH' oldu, karanlıklar tanrısı 'SETH'. </p>
<p>Artık grubum olduğu içim davula daha fazla vakit ayırmaya başladım. Evde, okulda, yaz tatilinde Yeşilyurt Spor Klübü'ne gelen orkestraların davullarında çalışıyordum. O yıl Türkçe sözlü bir Rock kaseti çıktı. Whisky 'Babaanne'. Bizim grubumuz SETH ingilizce sözlü besteler yapıyordu. Hey! dergisi bir yarışma açmıştı. O yarışmaya 9 beste gönderdik ve dereceye giremedik. Ama en çok beste gönderen grup olarak dikkat çekmiştik. Bir akşam evde yemekteyken telefon çaldı. Kısa bir konnuşmadan sonra karışık bir kaset için bir parçamızı istediğini söyledi. Telefonu kapadıktan sonra titreyerek Selim'i aradım ve heyecanımı onunla paylaştım. Bu benim ilk gerçek kaset çalışmam oldu (bkz. Değişim Rüzgarları-Uzelli). Bir süre sonra Hey! dergisinin yarışmasını kazanan gruplardan biri kayıtlara gelmediği için bir parçamızı da onlara verdik (bkz. Hey Boys - Yankı Plak). </p>
<p>Bağlarbaşı - Dilek Düğün Sarayı. </p>
<p>Bir gençlik çayında çalmak için 'SETH' grubu olarak teklif almıştık. Konser güzel geçiyordu. Ufak bir ara verdik. Terlerimiz kurularken bir kişi benimle konuşmak istediğini (Şener Böcek) "Çok iyi çalıyorsun, Whisky grubunu duydun mu?" Evet dedim ve korktum. Abuk sabuk bahanelerle teklifi kabul etmedim. Ama kendime güvenim artmıştı. O sene yine sınıfta kaldım. Davul çalışmaya kendimi iyice kaptırmıştım. İlk defa televizyona çıkma heyecanını da yaşadım (TV2 Yarım Elma) </p>
<p>1989 yılında liseyi bitirip Mimar Sinan Üniversitesi Grafik bölümünü kazandım. Lise bitince grup çalışmalarından kopmak zorunda kaldım. Arkadaşlığımız sürüyordu ama prova yapamıyorduk. Karma bir grup oluşturmuştuk eski Polaris grubu elemanları ve SETH elemanları White Bird Band'i kurduk. 4-5 demo parça kaydettik bazı yarışmalara katıldık. O yıl arkadaşım Fil Mehmet organizatörlüğe soyunup bir konser düzenlemek için grup aramaya başladı. Ben Mimar Sinan Üniversitesi'nden Atmosfer'i buldum. O da Cultus ve Whisky'yi buldu (Bazen kadere inanıyorum.) Bana "şu an Whisky'nin davulcusu yokmuş ben de seni tavsiye ettim" demez mi? O konser olmadı ama ben Kamil Özaydın'la görüştüm demolarımı dinlettim ve Whisky'ye kabul edildim. </p>
<p>Arif Deniztoker </p>
<p>16 Kasım 1972'de İstanbul'da doğdum müziğe başlayıncaya kadar hayatımda enteresan birşey olmadı. Bedenen 1987 tarihinde müziğe başladım ama aslında anne karnındayken bile müzikle içiçeydim <img src="http://www.emoturkey.com/images/smilies/smile.gif" border="0" alt="" /> </p>
<p>Neden başladığımı bilmesem bile sanırım doğru bir karar verdiğimin farkındaydım artık. Benden önce müziğe başlayan birkaç insana doğal bir hayranlığım vardır. Bunların başında Tchaikovsky, Paganini, Beethoven, Mozart ve benzerleri gelir. </p>
<p>Dire Straits'le başladığım rock müzik sevgisi, Iron Maiden ile başlayan Hard'n Heavy aşkını yine en az onlar kadar ilerleterek bu konuma geldiğime inanıyorum. İlk grubum olan Sawdust'ı 1989 yılında kurdum ve sonra çoğunuz için gerçeğe yönelik adıyla anılan ve belki de bazıları için hiçbirşey ifade etmeyen belki de güzel olan yanının bu olduğunu bildiğim Whisky grubuna 1991 yılında dahil oldum. <br />
Whisky grubu ile 3 albüm yaptım, bunlar "Ateş Suyu", "Güneşin Tahtı", "Dünyanın Kapısı". </p>
<p>Paganini, Tchaikovsky, Mozart ve benzerlerinin eserlerini gitara uyarlamak özel zevklerim arasındadır. Whisky haricinde birçok cover grubunda çaldım ve de çalmaktayım. Bazıları için pek birşey ifade etmeyen bu durum maddi açıdan beni enterese etmektedir <img src="http://www.emoturkey.com/images/smilies/smile.gif" border="0" alt="" />) </p>
<p>Kullandığım aletler: Arkadaşlar arasında karafatma dediğimiz IBANEZ RG760 model gitarım ve reçinesi hiç eksik olmayan kemanım ve de asla durmayan müzik zekam vardır. </p>
<p>Ferhat Hasanoğlu </p>
<p>1977'de İstanbul'da doğdum. Müziğe 12 yaşımda gitar dersleri alarak başladım. Kültür koleji orkestrasıyla, Milliyet müzik yarışmalarında çeşitli dereceler aldım. 1992'de 'Happy' adında alternatif rock grubu kurdum. Grup kurulduktan bir yıl sonra 3 şarkılık bir demo çıkardık. Birçok cover gurubunda çaldıktan sonra, Whisky'e katıldım</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Musikphilosophie, die Zweite.]]></title>
<link>http://psychonautik.wordpress.com/2008/10/04/musikphilosophie-die-zweite/</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 03:53:46 +0000</pubDate>
<dc:creator>psychonautik</dc:creator>
<guid>http://psychonautik.pl.wordpress.com/2008/10/04/musikphilosophie-die-zweite/</guid>
<description><![CDATA[
Es ist wieder Zeit sich dem richtigen Umgang mit Musik zu widmen!
Diesmal geht es um die richtige S]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><!--StartFragment--></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Es ist wieder Zeit sich dem richtigen Umgang mit Musik zu widmen!</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Diesmal geht es um die richtige Sortierung der eigenen Musiksammlung. Um es gleich vorweg zu nehmen, es gibt nicht die richtige Sortierung der eigenen Musiksammlung! Die richtige Sortierung ist ein hochkomplexes Verfahren, das nicht dazu gedacht ist, dass es einen Abschluss findet! Insofern ist es nicht ratsam, hier weiter zu lesen, ohne die entsprechend Vorkenntnisse. Dies ist ausdrücklich kein Grundkurs, sondern ein Hauptkurs, in dem wir uns tief in abstrakte Materie bewegen werden.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Widmen wir uns einem modernen Fallbeispiel: Dj Consul (Name geändert) ist ein großer Musikliebhaber. Er hört privat viel Musik, legt amateurhaft auf und genießt Musik immer gnadenlos zu laut. (Nebenbei erwähnt, er ist ein ziemlich feiner Kerl mit einem offenkundig zu kleinem Kopf. Typ: Tagträumer-Nachtschwärmer. Gemeinsamkeiten mit realen Personen sind unbeabsichtigt und voll zufällig.) In Zeiten des iPods und der .mp3 hat er seine ganzen Cds, Lps und sogar Kassetten digitalisiert und verwaltet diese mit iTunes. Das erlaubt ihm die weitest reichenden Möglichkeiten, seine Musik zu sortieren. Dj Consul hat eine undurchschaubare Gesamtmenge an Musik und das ist das Problem: Jede Sekunde seines Daseins sucht sein Ich nach dem passenden Ausdruck für die Wirklichkeit im Sein (oder war es das Sein in der Wirklichkeit?). Auf jeden Fall wirkt sich das innere Perpetuum Mobile auch auf die Musikwirklichkeit aus. Jede Sekunde auf der Suche nach dem perfekten Lied für den Augenblick. Und dann die drängende, unumgängliche Frage, welches Lied danach kommt! Dieses Phänomen wird „Soundtracking“ genannt. Ein Teufelskreis. Auswirkungen des Soundtrackings sind vor allem Vergesslichkeit, Orientierungslosigkeit, Trance, Vereinsamung, Bewusstseinserweiterung, Größenwahn und Paranoia. Als Beispiele möchte ich hier den Typ um die 40 anführen, der die Heidelberger Plöck gerne mittags wie ein Wahnsinniger mit seinem klapprigen Damenrad entlang heizt, den 80iger-Jahre-Walkman auf Anschlag in den Ohren und dazu lautstark den 70iger-Jahre-Schlager mitsingt. Des weiteren das Mädchen, das in Werlte immer vom alten WEZ kommend durch die Passage ging. Sie hatte auch einen Walkman auf vollen Anschlag im Kopf und trällerte die Liebeslieder mit, aber immer nur in dieser Passage, weil es dort durch die winkelige Architektur ein Latenzecho gibt, das ihrem Gesang einen Halleffekt verlieh. In Berlin, Kreuzberg soll ebenfalls ein Betroffener zu Rad sein Unwesen treiben, indem er wahllos Passanten grüßt! Luftgitarre spielen, Instrumente mitsingen, ständig Kopfhörer zu tragen, als wäre man damit befreundet, Tanzen wie die Musen Dionysos´ sind fortgeschrittene Symptome des Soundtackings. Zurück zum Problem: Dj Consul kennt sich in seiner Musikwelt sehr gut aus, Soundtracking bereitet ihm Freude und er hat sein Soundtracking und die negativen Folgen noch unter Kontrolle. Er möchte Kunst schaffen, und seine Musikwelt in seine greifbare Wirklichkeit transponieren. Früher sagte man „ein Tape aufzunehmen“, heute ist es im Sprachgebrauch geläufiger den Ausdruck „eine Playlist zu exportieren“ zu verwenden. „High Fidelity“ von Nick Hornby ist ein hervorragendes Buch, das sich eindringlichst mit der Materie des „Tape Recording“ beschäftigt und mir endlich die Überleitung zurück zum roten Faden erlaubt. Dj Consul möchte im Grunde „Tapes“ aufnehmen, also Playlists, die seine musikalischen Assoziationen und Verkettungen widerspiegeln. Nick Hornbys Protagonist in „High Fidelity“ arbeitet in einem Plattenladen. Dort sind Platten meist alphabetisch und/oder auch nach Genres. Die Lösung, die Hornby in seinem Roman vorschlägt, ist eine biographische Sortierung. Die praktische Anwendung dieser Methode ist bei Platten und Cds von ganzen Alben sicher möglich, jedoch reicht sie Dj Consul nicht aus. Er möchte Lieder katalogisieren, nicht Alben ordnen. Kassetten boten zu ihrer Zeit die Möglichkeit das gleiche Lied auf verschiedenen Kassetten und hinter oder vor anderen Liedern zu platzieren. Diese Möglichkeit, private „Mixe“ zu erstellen, erlebte erst nach dem Preisverfall von beschreibbaren Cd-Rohlingen und dem der nötigen Hardware eine Renaissance. Diese Methode setze sich jedoch nicht gänzlich durch und ist durch die Fortgeschrittene Hardwaretechnik nicht mehr zeitgemäß. Heutzutage sind .mp3-Player billige Massenware, bieten jedoch umso vielfältigere Möglichkeiten „Tapes“ oder „Mixes“ zu erstellen. Dj Consul nahe stehende Kreise bezeugen, dass er sich ausgiebig mit den verschiedenen Möglichkeiten von Sortierungen befasst hat und inzwischen als Koryphäe auf diesem Gebiet gefeiert wird. Gehen wir nun auf den Lösungsweg ein, den Dj Consul als den vielversprechendsten bewertet. „Bei den verfluchten Gräbern von Börgermoor, wenn das nicht funktioniert, bring ich mich um!“, waren seine genauen Worte. Zuerst schafft man sich ein isoliertes Umfeld, das an angenehmer Gemütlichkeit nicht spart. Diffuses Licht, zum Beispiel Kerzen oder farbige Lampen, um die Atmosphäre zu dämpfen. Man sollte für diese Art der Katalogisierung viel Zeit einberechnen und seinen Lebensrhythmus auf diese ernsthafte Unternehmung ausrichten. Es sollten zur vollkommenen Konzentration auf die musikalischen Hürden, entsprechende Hilfsmittel zur Hand sein: Chips, denn das Knabbern kann als Rettungsanker aus dem „stream of consciousness “ benutzt werden. Man schwebt tief in der Musik, hat jede Realität verlassen und plötzlich ist da dieses Knabbern und Rascheln. Es juckt am Rücken am Bauch, am Hals, an den Armen und auch in den Augen. Man öffnet die Augen und stellt fest, dass das ganze Bett voll gekrümelt ist und man Bauchschmerzen hat, weil man während „Stairway To Heaven“ von Led Zeppelin die ganze Tüte Sodbrennen-Chips verdrückt hat. Marihuana oder wahlweise Haschisch, damit man sich bei „Stairway To Heaven“ oder „<a href="http://psychonautik.wordpress.com/2007/08/23/die-richtigkeit-aller-dinge-oder-der-goldene-kern/" title="Golden Core">Golden Core</a>“ von <a href="http://psychonautik.wordpress.com/2008/04/07/the-motorsourcemassacre/" title="Motorpsycho">Motorpsycho</a> noch tiefer in den „stream of consciousness“ fallen lassen kann. Getränke gegen das Pappmaul. Tabak, weil der blaue Rauch so toll aussieht bei bestimmter Musik. Und weil wir salzige Chips haben, müssen wir als Konterpart auch Weingummi und Schokolade haben, die Weiße von Nestlé und die Vollmilch von Milka. Mit tiefrotem Schwarztee starten wir die Anfangszeremonie. Der Tee darf dafür ruhig etwas länger ziehen. Etwa eine Zigarettenlänge. Dj Consul betont, dass er seine selbst gedrehten Zigaretten etwas länger raucht, als der gewöhnliche Raucher seine Filterzigarette. Seine genauen Worte waren: „Deivel, noamol! Laat mi jüst die eene Kippe fattich rökn, annas wadd mi gnörrich un dann warr ick grell, datt ick di fort platt moakn wull!! Un dann setzt it watt, min Jung. Dann prügel ick di so tau Klump wie Schmidts Harm sine Tante ehr üggene Kat tau Brei moaket hav!!! Zum Mitschreiben: Wenn ich diese Kippe nicht komplett zu ende rauche, habe ich das Gefühl, das ich keine ganze Dosis Nikotin aufgenommen habe. Woraus folgt, dass ich noch eine rauchen will und zwar diesmal ganz! Daraus folgt, das ich der Kritik meiner Umwelt ausgesetzt bin, der zu folge ich einer ungehalten Nikotinsucht fröne. Dies wiederum hat zur Folge, dass ich nicht rauche. Und die Folge ist, ich bin unternikotinisiert und äußerst ungehalten. Also lass mich in Ruhe zu ende rauchen, der Tee ist noch nicht soweit!“ Kurz darauf erklärt Dj Consul mit dem heißen Tee in den Händen das Werkzeug: „Wir arbeiten mit iTunes, was uns zwar eine alphabetische Ordnung aufoktroyiert, dafür die Musikdateien automatisch verwaltet.“ Zuerst findet eine Filterung der Interpreten statt. Es wird ein Ordner für Interpreten angelegt und jeder Interpret bekommt eine Playlist, in die nur die gewünschten Lieder des jeweiligen Interpreten eingefügt werden. Diese erste Siebung kann nicht ohne Hindernisse stattfinden, wenn sich Kollaborationen verschiedener Interpreten in der Musiksammlung befinden! Darauf werde ich eventuell in einem späteren Meisterseminar zur Musiksammlung eingehen. Die Frage, ob ein Musikstück definitiv nur einem Künstler zugeordnet wird, alle Künstler ein gleiches Recht auf ein und dasselbe Lied haben oder ob dadurch eine neue Playlist für dies Zusammenarbeit angelegt wird, lässt sich meist nur im Einzelfall erörtern! Nun wird ein weiterer Ordner für Playlists angelegt und mit Genres beschriftet. Den einzelnen Lieder der Interpreten werden nun Genres zugeteilt. Die Kategorie der Genres lässt viel Freiraum für Kreativität, denn wenn sich Lieder nicht einem einzelnen oder bestimmten Genre zuordnen lassen, erfindet man eines. Wichtig ist nur, dass man nicht zu fein filtert. Zwar wird man nicht alles in grobe Richtungen einsortieren können, doch um homogene Mixes zu erstellen, sollte die schrittweise Siebung der Musik nicht vorschnell umgangen werden. Leicht läuft man Gefahr, sich in den Genres zu verlieren und unausgegorene Mixes anzulegen. Dabei kann es notwendig sein, sich ähnelnde Genre-Playlists zusammenzulegen. Hilfreich ist auch eine Playlist für schwer einzusortierende Musik anzulegen. Hat man die Interpreten anhand der Genres gefiltert und diese auf das Minimum zusammengekocht, kommen wir zum nächsten Schritt. Genres werden in Subgenres gesplittet. Diese orientieren sich an der Grundstimmung des Liedes. Ruhig, schnell, treibend, psychedelisch, sphärisch, traurig, fröhlich sind nur einige der unzähligen Möglichkeiten. Beim Abschluss dieses Vorgangs sind sicher unzählige Nächte dahin gegangen, aber wir haben einen sehr guten Überblick über unsere Musiksammlung und beste Voraussetzungen für ein gutes Tape! Bevor man sich an einen Mix oder an ein Tape, im Folgenden nur noch Mixtape genannt, wagt, sollte man sich grundlegende Fragen stellen. Für wen ist das Mixtape? Einen Freund? Eine Geliebte? Einem Jogger oder einem Whiskytrinker. Welche Stimmung und welche Wirkung soll es hervorrufen? Trost, Sehnsucht, Hoffnung,... Worauf möchte man hinaus? Wie entwickelt man die Spannung, die im Klimax gipfelt und wie lässt man die Eruption ausufern? Das klingt alles sehr sinnlich und ist es auch. Deswegen wird hier auch nur noch ein Geheimnis der intimen Techniken des Dj Consul verraten: „Musikhören ist wie Verliebtsein! Die Musik ist eine Dame. Man sollte ihr deswegen immer sehr genau zuhören! Wenn man Glück hat, findet man die Richtige.“</p>
<p><!--EndFragment--></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA["BENNY GOODMAN: EL REY DEL SWING"]]></title>
<link>http://elblogdelbolero.wordpress.com/?p=2476</link>
<pubDate>Sat, 04 Oct 2008 03:26:45 +0000</pubDate>
<dc:creator>Oswaldo Paez</dc:creator>
<guid>http://elblogdelbolero.pl.wordpress.com/2008/10/03/benny-goodman-el-rey-del-swing/</guid>
<description><![CDATA[
STARDUST 1936

Benjamin David Goodman, nació en Chicago, Estados Unidos, el 30 de mayo de 1909 y m]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><!--[if gte mso 9]&#62;  Normal 0 21   false false false        MicrosoftInternetExplorer4  &#60;![endif]--><!--[if gte mso 9]&#62;   &#60;![endif]--><!--[if !mso]&#62;--></p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>STARDUST 1936</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/mrEjxAqx5kA'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/mrEjxAqx5kA&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><em>Benjamin David Goodman</em></strong>, nació en Chicago, Estados Unidos, el 30 de mayo de 1909 y murió en Nueva York el 13 de junio de 1986, <strong><em>Benny Goodman</em></strong>, como fue afamado artísticamente, fue un grandioso clarinetista y director de orquestas y de orquestas de música de jazz estadounidense. Conocido como <strong><em>El rey del swing</em></strong><em>,</em> es, junto con <strong><em>Glenn Miller y Count Basie</em></strong>, el máximo representante de este estilo jazzístico. Director de una de las big band más populares de su época, desarrolló sobre todo la variante más suave del género, la de las <strong><em>sweet bands</em></strong>, y fue el iniciador de la llamada <strong><em>era del swing</em></strong>. Una de sus canciones más famosas es, por ejemplo, <strong><em>"Sing, sing, sing</em></strong> (<strong>with a swing</strong>)", empleada en múltiples bandas sonoras y obras de teatro y musicales, aparte de ser una de las canciones destacadas entre las mejores por los Grammy. <!--more--></p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>These Foolish Things Remind Me Of You</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/4D9bLQ4Tkrc'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/4D9bLQ4Tkrc&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><em>Goodman</em></strong> nació en Chicago, el noveno de doce hermanos, hijo de emigrantes judios procedentes de Polonia, donde vivían en el barrio Maxwell Street. Su padre, David Goodman, era sastre procedente de Varsovia, su madre Dora Rezinski, era de Kaunas. Sus padres se conocieron en Baltimore, Maryland y se trasladaron a Chicago antes de que naciera Benny. Comenzó a tocar el clarinete a la edad de diez años en lasinagoga, tras lo que se unió a una banda local. Hizo su debut profesional a los doce años y abandonó la escuela a los catorce para hacerse músico profesional. A los 16 años, en agosto de 1925, se unió a la banda de Ben Pollack, con la que hizo sus primeras grabaciones en diciembre de 1926. Sus primeras grabaciones bajo su propio nombre las realizó en enero de 1928.</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>ST. LUIS BLUES</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/GbcQ90b7aK0'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/GbcQ90b7aK0&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">A los 20 años, en septiembre de 1929, abandonó a Pollack para dirigirse a Nueva York donde trabajó como músico independiente, trabajando en sesiones de grabación, espectáculos radiofónicos y en las orquestas de los musicales de Broadway. Hizo también grabaciones bajo su propio nombre con orquestas alquiladas, alcanzando grandes éxitos con <strong><em>"He's Not Worth Your Tears"</em></strong> (cantada por Scrappy Lambert) en <em>Melotone Records</em> en enero de 1931. Firmó con Columbia en el invierno de 1934 y alcanzó el <em>top ten</em> a comienzos de 1934 con <strong><em>"Ain't Cha Glad?"</em></strong> (cantada por Jack Teagarden), <strong><em>"Riffin' the Scotch"</em></strong> (cantada por Billie Holiday) y <strong><em>"Ol' Pappy"</em></strong> (cantada por Mildred Bailey), y en primavera con <strong><em>"I Ain't Lazy, I'm Just Dreamin'"</em></strong> (cantada por Jack Teagarden).</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>MEDLEY 1937</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/Dh93540ymaY'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/Dh93540ymaY&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">Todos estos éxitos y un ofrecimiento que se le hizo para actuar en el <em>Billy Rose's Music Hall</em> inspiraron a Goodman para organizar una orquesta permanente; su primer concierto se produciría el 1 de junio de 1934. Su grabación instrumental de <strong><em>"Moon Glow"</em></strong> alcanzó el número 1 en julio y consiguió dos éxitos más dentro del <em>top ten</em> con los temas instrumentales <strong><em>"Take My Word" y "Bugle Call Rag"</em></strong>. Tras unos meses en el <em>Music Hall</em>, firmó por el programa radiofónico <em>Saturday night Let's Dance</em> de la NBC, tocando la última hora de las tres que duraba el espectáculo. Durante los seis meses que estuvo en el programa, consiguió seis éxitos más con Columbia, y otros cinco más con RCA Victor, su siguiente compañía.</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>SING, SING, SING</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/3mJ4dpNal_k'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/3mJ4dpNal_k&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">Tras dejar el programa de radio, Goodman emprendió una gira nacional en el verano de 1935. No fue especialmente exitosa hasta que llegó a la Costa  Oeste, debido a que sus actuaciones en el programa de radio habían podido ser oídas a una hora más temprana que en la Costa Este. Su actuación en el <em>Palomar Ballroom</em> cerca de Los Ángeles el 21 de agosto de 1935 fue un éxito espectacular, recordado como el comienzo de la <strong><em>era del swind</em></strong>. Se trasladó durante seis meses a vivir al <em>Congress Hotel</em> en Chicago, empezando en noviembre. Alcanzó 15 éxitos que entraron dentro del <em>top ten</em> en 1936, entre los que estaban <strong><em>"It's Been So Long", "Goody-Goody", "The Glory of Love", "These Foolish Things Remind Me of You" y "You Turned the Tables on Me"</em></strong> (todos cantados por Helen Ward).</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>ROLL`EM 1942</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/djGozGcGJxE'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/djGozGcGJxE&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">Se convirtió en el protagonista de la serie radiofónica <strong><em>The Camel Caravan</em></strong>, que duró hasta finales de 1939. En octubre de 1936 la orquesta hizo su debut cinematográfico en la película <em>The Big Broadcast</em> de 1937. El mismo mes, Goodman empezó a vivir en el <em>Pennsylvania Hotel</em> en Nueva York. El siguiente gran éxito de Goodman en febrero de 1937 lo consiguió con la participación como cantante de <strong><em>Ella Fitsgerald</em></strong> y como trompetista de <strong><em>Harry James</em></strong>. Fue el primero de seis grandes éxitos durante ese años, entre los que estaban <strong><em>"This Year's Kisses"</em></strong> (cantado por Margaret McCrae). En diciembre, la orquesta apareció en otra película, <em>Hollywood Hotel</em>.<a name="Concierto_en_el_Carnegie_Hall"></a> El punto más alto de popularidad de Goodman se alcanzó el 16 de enero de 1938 cuando dio un concierto en el Canergie Hall; en todo caso, a lo largo de ese año conseguiría numerosísimos éxitos, como <strong><em>"Don't Be That Way"</em></strong> (instrumental), <strong><em>"I Let a Song Go out of My Heart"</em></strong> (cantado por Martha Tilton) y <strong><em>"Sing, Sing, Sing (With a Swing)"</em></strong>, que más tarde entraría en el <span> </span>Grammy Hall of Fame.</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>THE POWERS GIRL</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/xwHOIJ9HPrc'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/xwHOIJ9HPrc&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">Hacia 1939, <strong><em>Goodman</em></strong> había perdido a importantes músicos como <strong><em>Gene Krupa y Harry James</em></strong>, que se habían encaminado a crear sus propias orquestas; por lo demás, la competencia seria apareció con las bandas de <strong><em>Artie Shaw y Gleen Miller</em></strong>. No obstante, Goodman consiguió nuevos éxitos durante ese año, tales como <strong><em>"And the Angels Sing"</em></strong> (cantado por Martha Tilton), también situado en el Grammy Hall of Fame. Regresó a Columbia Records. En noviembre, apareció en el musical de Broadway <em>Swingin' the Dream</em>, liderando un sexteto. El espectáculo duró poco, pero le proporcionó un nuevo éxito en marzo de 1940 con la canción <strong><em>"Darn That Dream"</em></strong> (cantada por Mildred Bailey). Ese año solo consiguió tres éxitos debido, en parte, a una enfermedad que le llevó a operarse de una hernia discal.</p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Quintet Live</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/ZPQTckQDGAc'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/ZPQTckQDGAc&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">En 1941, ya recuperado, consiguió dos nuevos <em>top ten</em>, uno de los cuales fue <strong><em>"There'll Be Some Changes Made" </em></strong>(cantado por Louise Tobin), y regresó a la radio con su propio programa. Entre sus éxitos de 1942 <strong><em>estaban "Somebody Else Is Taking My Place"</em></strong> (cantado por Peggy Lee) y el tema instrumental <strong><em>"Jersey Bounce"</em></strong>. Apareció también en la película Syncopation. En 1943, con material grabado tiempo atrás ante la imposibilidad de grabar en esa época tras la entrada de Estados Unidos en la  Guerra, <strong><em>Goodman</em></strong> consiguió dos grandes éxitos, uno de ellos con <strong><em>"Taking a Chance on Love"</em></strong> (cantado por Helen Forrest). Su tiempo libre lo empleó para trabajar en películas, apareciendo en tres durante ese año: <strong><span>The Powers Girl</span>, <span>Stage Door Canteen</span> y <span>The Gang's All Here</span></strong>. <strong><em>Goodman</em></strong> disolvió su orquesta en 1944. A</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>AVALON</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/wbU4zwhOGVg'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/wbU4zwhOGVg&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">pareció en la película <em>Sweet and Low-Down</em> en septiembre y actuó con un quinteto en la revista de Broadway <em>Seven Lively Arts</em>, debutando el 7 de diciembre y alcanzado 182 representaciones. En abril de 1945 su recopilatorio <strong><em>Hot Jazz</em></strong> fue un gran éxito. Reorganizó también su orquesta, produciendo temas muy exitosos como <strong><em>"Gotta Be This or That"</em></strong> (cantado por él mismo), <strong><em>"Symphony"</em></strong> (cantado por Liza Morrow), etc. <strong><em>Goodman</em></strong> protagonizó una serie radiofónica con <strong><em>Victor Borge</em></strong> en 1946-1947, y continuó grabando tras firmar con Capitol Records. Apareció en la película <em>A Song Is Born</em> en 1948 y empezó a experimentar con el <strong><em>beboop</em></strong>. A finales de 1949 disolvió de nuevo su orquesta y volvió a organizar grupos temporalmente para giras y sesiones de grabación.</p>
<p style="text-align:center;"><strong><em>MOONGLOW</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/jEmK9qFB1Y0'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/jEmK9qFB1Y0&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">Murió en Nueva York en 1986.<a name="Otros_aspectos_importantes"></a><a name="Con_Lionel_Hampton"></a> Uno de sus mayores momentos, y uno de los momentos más importantes de la historia musical de los EEUU se produjo gracias a su amistad con <strong><em>Lionel Hampton y Teddy Wilson</em></strong>, con los cuales hizo la primera actuación pública de músicos interraciales. La leyenda dice que conoció a <strong><em>Lionel Hampton</em></strong> (vibrafonista) cuando desayunaba en la cafetería donde este trabajaba como camarero, cocinero, cantante e intérprete.<a name="Goodman_y_la_m.C3.BAsica_cl.C3.A1sica"></a> Diversos músicos del mundo clásico compusieron obras para él. Así, Aaron Copland le dedicó su Concierto para Clarinete (1947), como también lo hicieron Bèla Bartòk con su obra <em>Contrastes</em> para violin, clarinete y piano, Paul Hindemith con su Concierto para Clarinete (1947) y Malconlm Arnold con su Concierto Nº 2 para clarinete (1974).</p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Harry James 'Jazz at Carnegie Hall'</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/ZduKJM1WPn0'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/ZduKJM1WPn0&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;">Tras una carrera llena de éxitos y de actuaciones con los intérpretes y cantantes más importantes del jazz, Peggy Lee, Ella Fitgerald, Gene Krupa, Martha Tilton.<a name="Bandas_sonoras"></a> Se le ha referenciado en diversas películas, siendo un habitual de las bandas sonoras de Woody Allen, e incluso en películas como Swing Kids ("Los rebeldes del swing") es el <em>leif motiv</em> que dirige a los personajes. Con Artie Shaw (judío), Djando Reinhardt (gitano) y Lionel Hampton (negro) se convirtió en uno de los símbolos de la apertura cultural y la tolerancia, y de como la música no entiende de prejuicios. Fuente: Wikipedia. En otra semblanza de este grandioso musico y maestro de varias generaciones encontramos lo siguiente: <strong><em>Benny Goodman</em></strong><strong><span style="color:black;"> - </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">su nombre completo era Benjamín David Goodman - nació en Chicago el 30 de mayo de 1909 en el seno de una numerosa y humilde familia judía de origen polaco. Benny era el noveno de doce hermanos. </span></strong></p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Charlie Christian - Benny Goodman Orch 1941</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/z-U1-AB_vnM'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/z-U1-AB_vnM&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">Empieza a estudiar música en la sinagoga “Kehelah Jacob” formando parte de su orquesta juvenil. En aquella época visita Chicago algunos músicos provenientes de New Orleàns</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">,</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> y cuando les escucha, Benny Goodman adopta el jazz como su música para siempre. Con catorce años obtiene el carné del sindicato de músicos y es contratado en la orquestad de baile de Bill Grimm. Allí conoce al legendario cornetista, Bix Beiderbecke</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">,</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> que actúa en la sala de fiestas: <span> </span>“Mimidway Gardens”.En 1925, logra entrar por fin en una gran orquesta: la del batería, Ben Pollack. Allí estaría durante cuatro años que le sirvieron para coger experiencia sobre el funcionamiento de una bigband. Hasta 1934 no logra formar su primera propia orquesta. Lo contrata el empresario Billy Rose, y a continuación la emisora de radio NBC</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">,</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> lo llama para dar un programa semanal emitido a todo el país titulado:”Let`s Dance”</span></strong><strong><em><span style="font-weight:normal;color:maroon;">.</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> Pronto se convertirá en el director de orquesta preferido por la clase media americana, loca por bailar en los años treinta. </span></strong></p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Benny Goodman - Carmen Miranda 1943</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/pgCdAPkSSnA'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/pgCdAPkSSnA&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">Está comenzando la </span><em><span style="color:black;">“Era del swing”</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;"> </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">y </span><em><span style="color:black;">Goodman</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">, esta muy bien colocado.</span></strong> <strong><span style="font-weight:normal;color:black;">Conoce al productor y brillante cazatalentos, John Hammond y comparte con él la actitud antirracista de este personaje miembro de una de las familias mas ricas de los Estados Unidos. Comienza a integrar en su banda  a famosos solistas negros, como el maravilloso pianista, </span><em><span style="color:black;">Teddy Wilson</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">, o el vibrafonista, </span><em><span style="color:black;">Lionel Hampton</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">, </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">con quienes compartirá su celebre cuarteto completado con el explosivo, Gene Krupa a la batería. Goodman, fue un valiente pionero en la idea de imponer a los empresarios de los clubes y locales que sus músicos tocaban con el, con independencia del color de su piel.</span></strong> <strong><span style="font-weight:normal;color:black;">La orquesta de </span><em><span style="color:black;">Goodman</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">, vive un periodo esplendoroso en el que desfilan excelentes solistas como los trompetistas: Bunny Berigan, Ziggy Elman o Harry James; los trombonistas: Vernon Brown o Red Ballard; los saxofonistas, Vido Musso, Burd Freeman o Babe Russin; o los bateristas, Gene Krupa o Dave Tough y las vocalistas: Helen Ward, Peggy Lee o Martha Tilton</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">.</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> </span></strong></p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Lionel Hampton  Stealin Apples</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/YtjzVThkiFs'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/YtjzVThkiFs&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">En 1937 participa en Los Ángeles en la película musical:“The Big Broadcast” y su carrera va imparable hacía el acontecimiento que le proclamaría para siempre: </span><em><span style="color:black;">”El rey del swing”</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">,</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> el concierto de enero de 1938 en el Carnegie Hall</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">. </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">En 1939, Goodman se va de RCA y ficha por Columbia. Es el año en que se le marchan varios instrumentistas destacados, entre ellos, el espectacular, Gene Krupa, pero también es el año en que incorpora a su banda a un joven guitarrista de Oklahoma, llamado Charlie Christian. Un músico que no solo va a revolucionar el arte de la guitarra en el jazz, sino que es un músico fundamental para la música que venía en la década posterior. </span><em><span style="color:black;">Benny Goodman</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">, es nombrado a finales de 1939 mejor solista y su banda y el sexteto que forman ocupan los números unos, en las votaciones de la prestigiosa revista, Down Beat. Charlie Christian, es elegido mejor guitarrista. </span></strong></p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Song of the King - Benny Goodman Live</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/yOsnQELYcxY'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/yOsnQELYcxY&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">Ya en 1942, logra a duras penas sobrevivir al empuje del </span><em><span style="color:black;">bebop</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">, y finalizada la </span><em><span style="color:black;">"era del swing"</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> resiste como puede. Llega la II Guerra Mundial</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;"> </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">y con ella el final de las </span><em><span style="color:black;">bigbands</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">. En 1955, Hollywood, realiza la película de su vida, </span><em><span style="color:black;">“The Benyy Goodman Story”</span></em></strong><strong><em><span style="font-weight:normal;color:maroon;">,</span></em></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> dirigida por Velentin Davis, con Steve Allen</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;">,</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"> en el papel de Benny. Como casi siempre, la película es bastante mediocre, pero el montaje musical es sobresaliente. Aupado por esta nueva bocanada de aire fresco, sale de gira por Europa, por Oriente Medio a cuenta del Departamento de Estado, quien le proporciona la frivolidad de dar un concierto de jazz en la misma Unión Soviética</span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:maroon;"> </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;">y en pleno auge de la guerra fría. Fue en Moscú en 1962.</span></strong> Benny Goodman<strong><span style="font-weight:normal;color:black;">, murió el 13 de junio de 1986, a los setenta y siete años. Su vida hasta el último momento estuvo dedicada honestamente a la música de jazz . Fuente:</span><span style="color:black;"> </span></strong><strong><span style="font-weight:normal;color:black;"><a href="http://www.apoloybaco.com/bennygoodmanbiografia.htm">http://www.apoloybaco.com/bennygoodmanbiografia.htm</a></span></strong></p>
<h1 style="text-align:center;"><strong><em>Classic for Classic</em></strong></h1>
<p style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/JPMotEYk2-I'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/JPMotEYk2-I&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA["JEANETTE: SOY REBELDE"]]></title>
<link>http://elblogdelbolero.wordpress.com/?p=2455</link>
<pubDate>Fri, 03 Oct 2008 21:40:22 +0000</pubDate>
<dc:creator>Oswaldo Paez</dc:creator>
<guid>http://elblogdelbolero.pl.wordpress.com/2008/10/03/jeanette-soy-rebelde/</guid>
<description><![CDATA[
SOY REBELDE

Jeanette Anne Dimech es una cantante de temas tanto en inglés como en español, nacid]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p><!--[if gte mso 9]&#62;  Normal 0 21   false false false        MicrosoftInternetExplorer4  &#60;![endif]--><!--[if gte mso 9]&#62;   &#60;![endif]--></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>SOY REBELDE</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/qemBa7LAftk'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/qemBa7LAftk&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><strong><em>Jeanette Anne Dimech</em></strong> es una cantante de temas tanto en inglés como en español, nacida el 10 de octubre de 1951 en Londres, Inglaterra (Reino Unido), hija de madre canaria, España y padre del antiguo Congo-Belga, de ascendencia maltesa. Desde muy pequeña sus padres se trasladaron a Los Ángeles en los Estados Unidos, donde años más tarde nacieron sus dos hermanos menores. El divorcio de sus padres afectó a la cantante, ya que su madre decidió volver a su país de origen y se instalaron en Barcelona, España), allí entra a formar parte del grupo <strong>Pic-Nic</strong>. Fue allí donde empezó su carrera artística haciéndose con grandes canciones como: <strong><span>"Corazón de Poeta"</span>, <span>"El Muchacho de los ojos tristes"</span>, <span>"Soy rebelde"</span>, <span>"Con qué derecho"</span>, <span>"Ojos hacia el sol"</span>, <span>"Frente a frente"</span>, <span>"Cuando estoy con él"</span>, <span>"Porque te vas"</span>, <span>"Si te vas, te vas"</span>, <span>"¿Qué puedo hacer?"</span>, <span>"Reluz"</span>, <span>"Comiénzame a vivir"</span></strong> etc. en la década de los años 70. <!--more--></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>PORQUE TE VAS</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/SLxrrE6wC5I'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/SLxrrE6wC5I&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Interpretando canciones de compositores como el español <strong><em>Manuel Alejandro</em></strong> y el nicaragüense <strong><em>Hernado Zuñiga</em></strong> <strong><em>("¿Qué puedo hacer?")</em></strong>, entre otros. <strong><em>Jeanette</em></strong> también participó en duetos en Paris con grandes artistas españoles como <strong><em>Julio Iglesia y Jose Luis Perales</em></strong>. Al contraer matrimonio con un ex-futbolista de origen húngaro <em>Czibor</em>, se retira de la música por varios años, hasta que en 1999 marca su retorno, con una canción reeditada del cantante puertorriqueño Chayanne, titulada <strong><em>Daría cualquier cosa</em></strong>. Reside actualmente en la ciudad de Barcelona (España). Fuente: Wikipedia. En otra semblanza nos encontramos con lo siguiente, narrado por la propia artista:: Nací un 10 de Octubre de 1951 en Londres, Concretamente en el barrio de Wembley, de madre canaria y padre del antiguo Congo Belga.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>CALLATE NIÑA (CON PIC - NIC 1967)</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/mm06hqnjZzM'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/mm06hqnjZzM&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Mis abuelos maternos eran naturales de Santa Cruz de Tenerife y se dedicaban a lo exportación-importación de la fruta entre Canarias e Inglaterra. Debido a esto, vivían entre Tenerife y Londres. Mi madre vivió, se educó y se casó en Londres. Fruto de esa unión, nací yo, lo primera de tres hermanos Además, fui la primera de la familia que nació fuera de tierras canarias. De nombre me pusieron <strong><em>Jeanette</em></strong>, un nombre francés que supongo gustó mucho a mis padres pero menos a mi abuela, ya que ella siempre me llamaba <strong><em>Catalina</em></strong>, nombre según ella más apropiado.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>AMIGA MIA</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/nL-ch5lbwPA'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/nL-ch5lbwPA&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Mi madre se llamaba Candelaria, está claro que somos isleños. Cuando tenía solamente 2 años, mis padres decidieron irse a vivir o Los Ángeles, California. Allí nacieron mis hermanos, Ronnie e Yvette. Mi vida en Los Ángeles transcurrió como lo de cualquier niño americano. Vivíamos en una casa grande, típicamente americana y para desplazarme al colegio iba siempre en bicicleta. Iba a un colegio público, me gustaba estudiar y creo que era una buena deportista. Los rasgos característicos de mi niñez eran mi tez morena y las dos trenzas larguísimas que llevaba.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>CORAZÓN DE POETA</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/MDIsKQ48SkA'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/MDIsKQ48SkA&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Tuve una infancia bonita y lo recuerdo con mucho cariño. Cuando cumplí 12 años, mis padres se divorciaron y empezó una vida –para mí- menos feliz. Mi madre decidió volver a sus raíces y nos trasladamos a España, concretamente a Barcelona, donde mi vida cambió de una manera absoluta. El cambio fue difícil, debido a mi edad y las grandes diferencias entre la vida que conocí en Los Ángeles y la vida que ahora debía llevar en Barcelona.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>DARIA CUALQUIER COSA</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/2V1bQN39nWs'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/2V1bQN39nWs&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">No hablaba nada de castellano, pero lo aprendí con bastante rapidez ya que me lo enseñaron en el colegio, pero creo que donde realmente lo aprendí, fue en la calle. Continué mis estudios en un colegio americano y poco a poco fui haciendo mis amistades. Al principio eran todos americanos, después empecé a conocer a mis amigos españoles. Iba desarrollando una vida más y más española con el tiempo y empecé a querer España. Me gustaban todavía las hamburguesas, pero también empecé a apreciar el pan con tomate y la tortilla de patatas.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>MIS NOCHES</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/KoA1LIQ6dfc'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/KoA1LIQ6dfc&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Poco a poco quedaron atrás las costumbres americanas, aunque tengo que reconocer que todavía queda algo por dentro. Si fui la primera de la saga en nacer fuera de España, fui también la primera en volver a Barcelona. Corrían los años 60 –a mediados más o menos cuando me regalaron una guitarra. Estaba de moda tocar la guitarra y la armónica porque entonces los ídolos eran <strong><em>Bob Dvlan, Donovan, Byrds</em></strong>... La guitarra no era muy buena, pero para mí era maravillosa y valía para aprender, así que me puse manos a la obra y aprendí a tocarla por mi cuenta.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>CUANDO ESTOY CON EL </em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/vzjFvOrHC30'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/vzjFvOrHC30&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Le sacaba sonido y era feliz con lo poco que sabía tocar, los acordes justos. A la semana ya había compuesto mi primera canción, <strong>Cállate Niño</strong>, con, sólo tres acordes. Ya era feliz. Así empecé a componer sin parar, me era fácil. Al poco tiempo, conocí unos muchachos que ensayaban en el sótano de una farmacia, una farmacia del siglo pasado de las que no existen y de una belleza sin par.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>ESTOY TRISTE</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/_4i_4h2BtQ8'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/_4i_4h2BtQ8&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Un día al salir del colegio me fui a verles tocar y me encantó su música. Se llamaban <strong>Brenner's Folk, </strong>luego nos llamarían <strong>Pic Nic </strong>por razones comerciales. Ellos me tocaron su música, yo les enseñé la mía. Les toqué <strong><em>Cállate Niño</em></strong> y varios temas más y creo que quedaron encantados ya que mi estilo era bastante parecido al suyo. Nos unimos como grupo e hicimos una cinta en los viejos estudios de Radio Juventud de Barcelona para presentarlo a una casa discográfica ( <strong>Hispavox </strong>).</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>VOY A TENER UN NIÑO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/R4WXDjNPDmE'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/R4WXDjNPDmE&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Allí se quedaron sorprendidos con nuestra música ya que no se parecía a nada de lo que se hacía en España en aquella época. Con la maestría de un músico como <strong>Totti Soler </strong>en la guitarra, 3 acordes y poco más, llegó el éxito y fue Nº 1. Así empezó todo... Fue quizás Totti Soler quien más me enseñó lo que se puede llamar "la buena música". Nos Inspirábamos mucho en la músico americana. Empecé a componer con más clase y mejor gusto y como resultado surgió <strong>No digas nada </strong>que fue sin duda mi mejor canción.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>CON QUE DERECHO</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/CLJEVjjKNio'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/CLJEVjjKNio&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><strong>Pic Nic </strong>también grabó versiones de otros artistas, como es el caso de las canciones <strong>Negra Estrella </strong>de <strong>Peter Paul &#38; Mary </strong>o <strong>Es el destino a tí </strong>de <strong>Janis Ian </strong>. Pic Nic se disolviió al poco tiempo por desgracia de muchos, y hoy solamente <strong>Totti Soler </strong>sigue en el mundo de la música. El resto del grupo se dedica a cosas totalmente distintas. Fue en el año 1970 cuando <strong>Hispavox </strong>me rescató como solista y presenté una maqueta. La canción era <strong><em>Soy Rebelde</em>. </strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>EL MUCHACHO DE LOS OJOS TRISTES</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/t7k3B9U9T9c'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/t7k3B9U9T9c&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Por decir la verdad, no me gustó y no la quise grabar porque sentí entonces que me habían cambiado el estilo del folk que cantaba con <strong>Pic Nic </strong>a la música romántica con la cuál todavía no me sentía Identificada. Empezó una pequeña batalla entre artista y compañía que, claro está, ganó lo compañía y yo grabé <strong><em>Soy Rebelde</em> </strong>, sin saber lo que me esperaba en el Futuro.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>OJOS EN EL SOL</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/bnr_vtDYKTk'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/bnr_vtDYKTk&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Era entonces cuando conocí a <strong><em>Manuel Alejandro</em></strong> –compositor- y a <strong>Waldo de los Ríos </strong>–arreglista- que luego serían dos de las personas más importantes dentro de mi carrera artística. <strong><em>Soy Rebelde</em> </strong>llegó a ser Nº 1 en casi todo el mundo y casi no me daba tiempo de comprender la popularidad que me rodeó de repente. Tenía entonces solamente 21 y me encontré en la cima del mundo. Después de <strong><em>Soy Rebelde</em></strong>, <strong>Manuel Alejandro </strong>me compuso <strong>Estoy Triste </strong>y así se consolidó definitivamente la unión artística entre compositor e intérprete.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>FRENTE A FRENTE</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/6EyGbdiG-7w'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/6EyGbdiG-7w&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Con la llegada de <strong><em>Palabras, Promesas</em></strong>, empecé a trabajar con alguien quien entonces era un total desconocido, <strong><em>José Luis Perales</em></strong>. Tengo que reconocer que estuve en manos de los mejores compositores y arreglistas del país. Por lo tanto estaba satisfecha con mi trabajo, ya que era y todavía soy muy exigente a la hora de escoger y grabar canciones. <strong>Hispavox </strong>me presentó una nueva canción de <strong><em>José Luis Perales</em></strong>, que nada más escucharla me encantó, porque era algo diferente.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>TODA LA NOCHE OLIENDO A TI</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/QG9ydqNXmOg'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/QG9ydqNXmOg&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">Era <strong><em>Porque te vas</em></strong>. Se grabó en el año 1974, pero el éxito no llegó hasta el año 1976, cuando <strong>Carlos Saura </strong>la utilizó en su última película, <strong>Cría Cuervos</strong>. Me habían dicho que iban a utilizar la canción en la película, pero nadie me dijo que sería la banda sonora, así cuando fui al estreno quedé bien sorprendida y bastante feliz. Aunque la película ganó el <strong>Grand Prix </strong>en el <strong>Festival de Cannes </strong>, no esperaba el éxito de <strong><em>Porque te vas</em></strong>, ya que fue Nº 1 en varios países europeos, cosa que no ocurre con frecuencia.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>COMIENZAME A VIVIR</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/GCMYwcdhGBk'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/GCMYwcdhGBk&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;">En Francia alcanzó un éxito increíble y aquí empezó una nueva etapa para mí. Viajaba a Francia constantemente y terminé actuando en el <strong>Olympia </strong>de París junto a <strong>Julio Iglesias</strong>, que por entonces empezaba a ser un artista del máximo nivel. Eran tiempos maravillosos que guardaré siempre como una de las experiencias más importantes de mi carrera artística. Tomado del disco "Sigo Rebelde" año 1996. Fuente: <a href="http://www.soyjeanette.tk/">http://www.soyjeanette.tk/</a> .</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:center;"><strong><em>UN DIA ES UN DIA</em></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align:justify;"><span style='text-align:center; display: block;'><object width='425' height='350'><param name='movie' value='http://www.youtube.com/v/z5q7ybY9e0g'></param><param name='wmode' value='transparent'></param><embed src='http://www.youtube.com/v/z5q7ybY9e0g&rel=0' type='application/x-shockwave-flash' wmode='transparent' width='425' height='350'></embed></object></span></p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Age whisky yourself]]></title>
<link>http://whiskyviking.wordpress.com/?p=241</link>
<pubDate>Fri, 03 Oct 2008 17:42:52 +0000</pubDate>
<dc:creator>whiskyviking</dc:creator>
<guid>http://whiskyviking.pl.wordpress.com/2008/10/03/age-whisky-yourself/</guid>
<description><![CDATA[I&#8217;ve been away for a bit (work-related lock-in seminar), and have spent the last few days just]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>I've been away for a bit (work-related lock-in seminar), and have spent the last few days just trying to get through the amount of correspondance received in that time.</p>
<p>So now back to our scheduled program:<br />
An inventor claims to have produced a device that aged alcoholic beverages in just 30 minutes. For a mere £411.25 (4350 NOK) any young malt can be made into a aged beauty. The device, called "The Quantum Ultrasonic Wine and Spirit Ager", supposedly changes the chemical balance of the alcohol esters, thereby speed aging them.</p>
<p>According to the inventor, Casey Jones, it can make paintstripper whisky taste like an 8 year old Single Malt, and make a bottle of £3.99 plonk taste like a vintage wine from the best houses. Can't say I'm convinced as if it only "ages" the products, a cheap plonk would turn into a vinegary plonk - as it's not made for ageing.</p>
<p>If anybody out there want's to give it a try, please drop me a line about the results. The device can be purchased <a href="http://www.inventors-showcase.com/inc/sdetail/41" target="_blank">here</a>.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Abschied, Teil 1]]></title>
<link>http://damingo.wordpress.com/?p=95</link>
<pubDate>Fri, 03 Oct 2008 13:35:34 +0000</pubDate>
<dc:creator>mcdamaris</dc:creator>
<guid>http://damingo.pl.wordpress.com/2008/10/03/abschied-teil-1/</guid>
<description><![CDATA[Heute steht auch schon die erste Abschiedsfeier an - denn in einem Monat sitzt Ingo bereits an seine]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Heute steht auch schon die erste Abschiedsfeier an - denn in einem Monat sitzt Ingo bereits an seinem neuen Schreibtisch in Glasgow. Da bietet sich der Feiertag heute an, den Abschied einzuläuten. Wir freuen uns, dass so viele Darmstädter Freunde zugesagt haben, zu kommen! :-)</p>
<p>Zur Einstimmung auf Schottland gibt es:</p>
<ul>
<li><a title="Twinings Tee" href="http://www.twinings.com" target="_blank">Original britischen Tee</a></li>
<li><a title="Walkers Shortbread" href="http://www.walkersshortbread.com/" target="_blank">Shortbread</a> in allen Variationen</li>
</ul>
<p>Später dann:</p>
<ul>
<li><a title="Rezep für Hotch-Potch" href="http://www.chefkoch.de/rezepte/84681033290548/Hotch-potch.html" target="_blank">Hotch-Potch</a> (Erntefestsuppe aus Schottland)</li>
<li><a title="Rezept für Cranachan" href="http://www.chefkoch.de/rezepte/896841195132075/Cranachan.html" target="_blank">Cranachan</a> (typisch schottisches Dessert)</li>
</ul>
<p>und wer Lust auf ein paar gute schottische Single Malts hat, wird auch auf seine Kosten kommen :-)</p>
<p>So, jetzt aber zurück zu den Vorbereitungen!</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Confession Time:  Somewhere on 35 west is a paper bag full of barf.]]></title>
<link>http://posinghippiechic.wordpress.com/?p=166</link>
<pubDate>Thu, 02 Oct 2008 22:07:57 +0000</pubDate>
<dc:creator>Lindsay</dc:creator>
<guid>http://posinghippiechic.pl.wordpress.com/2008/10/02/confession-time-somewhere-on-35-west-is-a-paper-bag-full-of-barf/</guid>
<description><![CDATA[What else am I supposed to do?  I mean, when the bartender is giving us free shots of expensive whi]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>What else am I supposed to do?  I mean, when the bartender is giving us free shots of expensive whiskey, I don't always stop to think about when I might have eaten last.</p>
<p>And when your friend is driving, A little buzz isn't something to worry about.</p>
<p>The problem is when a little buzz gets to be a lot of a buzz really quickly.  Because, as I inferred earlier, I didn't really eat much beforehand. </p>
<p>The problem with the huge buzz, is that it leads to doing something dumb like eating *after* sundance square has started spinning, and then you find yourself curled up in the front seat of your friend's car trying to just survive the drive home. </p>
<p>you might even be unlucky enough to have the dreaded drunkie moment when you know your body is taking matters into it's own hands.  It is rejecting the past two hours of free shots and <em>definitely</em> rejecting the roll that came in the paper bag you are now clutching for dear life.</p>
<p>Moral of the story: When drinking with cute friends, free shots might ensue, so designate a driver that can hold her liquor and bring a barf bag.</p>
]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Mackmyra har hittat till samlingen]]></title>
<link>http://arimos.wordpress.com/2008/10/02/mackmyra-har-hittat-till-samlingen/</link>
<pubDate>Thu, 02 Oct 2008 21:49:50 +0000</pubDate>
<dc:creator>arimos</dc:creator>
<guid>http://arimos.pl.wordpress.com/2008/10/02/mackmyra-har-hittat-till-samlingen/</guid>
<description><![CDATA[Fick en riktig överraskning av min fru ikväll. Hon hade varit på systemet och köpt en flaska mac]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<p>Fick en riktig överraskning av min fru ikväll. Hon hade varit på systemet och köpt en flaska mackmyra whisky. Den har varit ganska svår att få tag på fram tills nyligen då den bara gått att beställa, och den har snabbt tagit slut.